Tusentals UFO-observationer har den senaste tiden rapporterats i USA – många av dem i New Jersey. FBI utreder händelserna i samarbete med 50 lokala, statliga och federala företrädare.

Många av observationerna i USA kan förklaras med alldagliga företeelser som drönare, flygplan eller rislyktor. Vissa farkoster har dock gjort intrång på militära skyddsområden och många frågar sig varför myndigheterna inte skjuter ner föremålen.

Våren 1971 inträffade vad som, enligt UFO-experten Clas Svahn, är en av Sveriges intressantaste UFO-observationer. Familjen Åkerlund, som stod för observationen, har bara talat med media vid två tillfällen under de 54 år som förflutit – men än idag står de fast vid sin berättelse om ett mystiskt glödande klot på stranden i Långvinds fritidsområde i Enånger.

– Det var väldigt runt och hade ett starkt lysande, orange-gult sken. Cirka två meter i diameter och vi såg det på cirka 80 meters avstånd, säger Mats Åkerlund, som var 13 år gammal vid tillfället.

Mats och hans bror Malte har aldrig kunnat finna någon tillfredsställande naturlig förklaring till vad det var familjen såg den där dagen.

– Jag kan tänka mig någon otroligt märklig optisk förklaring, av solen. Men det spricker eftersom jag såg stenar både före och bakom klotet, det var ett faktiskt fysiskt föremål som låg där, säger Mats.

”Barnen började grina”

I cirka femton minuter satt familjen i sin bil och observerade klotet, enligt bröderna. Pappa Bernt gick vid ett tillfälle ur bilen för att undersöka saken.

– Då ropade morsan tillbaka honom så tvärvände han, berättar Malte.

Innan han dog för ett par år sedan intervjuades Bernt Åkerlund av Clas Svahn i boken ”UFO – Spökraketer, ljusglober och utomjordingar”.

– Efter en stund blev ungarna och frun rädda och sa att vi måste åka därifrån, så det gjorde vi, berättade han då.

En stund senare tog dock Bernts nyfikenhet över och familjen återvände till platsen – då var klotet borta. Även mamma Anna Stina intervjuades av Clas Svahn om händelsen.

– Visst minns jag det, det var ju lite otäckt faktiskt. Barnen blev rädda och började skrika och grina. Vi fattade ju inte vad det var. Hur man än funderar får man ingen förklaring, säger hon i boken.

Inte rädda för att berätta

Mats och Malte säger att de inte bryr sig om hur de uppfattas genom att berätta om händelsen.

– Det är för fan löjligt att det bara skulle vara vi som finns här i universum. De får tro vad de vill. Vi vet ju vad vi har sett, säger Malte.