– Det var en solig och fin dag. Jag var ute i jordgubbslandet med min mamma och plockade jordgubbar. Då fick vi höra en jättesmäll och min mamma trodde att det var pannan i verkstaden en kilometer bort som exploderade.
Men det som small var en misslyckad flygövning med stridsplanen J29, eller så kallade ”Flygande Tunnan”, från F15 i Söderhamn. En av piloterna tappade kontrollen över sitt plan och körde ihop med ett annat där glaset på huven till cockpit sprack. På 1500 meters höjd och med en hastighet på 1000 km i timmen fanns ingen annan utväg för piloten än att skjuta ut sig.
”Vilken kille”
Han landade med sin fallskärm i en tall strax sydost om byn Tönsen i södra Hälsingland och lyckades ta sig till ett hus för att få hjälp. Den som skjutsade honom till sjukhuset var Irenes pappa.
– Jag har ju funderat vad som hände, vad hände sen, vart kom han någonstans, har han kommit tillbaka hit och lever han? Det har varit många tankar som har farit igenom mitt huvud genom åren. Till slut, när jag satt och bläddrade i mitt album med tidningsurklipp och såg det här namnet, Viking, så googlade jag för första gången i mitt liv och hittade honom i Malmö.
Och nu är han här, livs levande?
– Ja, stilig var han, vilken kille. 78 år och man blir ju jätteglad.
Piloten Gösta Viking var 23 år gammal den där dagen när olyckan skedde. 55 år senare är han för första gången och tittar på planets nedslagsplats. Han förlorade synen på ena ögat och har sedan dess problem med ryggen. Efter kraschen valde han att lämna flygvapnet och blev tillslut koncernchef över ett större bolag.
– Min fru undrade vad jag hade hittat på i Hälsingland när det ringer en kvinna, men hon tyckte att det var väldigt spännande och hejade på mig att åka upp och titta och det ångrar jag inte. Det var trevligt att lyssna på de här människorna. Det mest fantastiska var att huven som blev kraschad hade någon hittat här. Om vi får in den i bilen så ska jag ha med den hem.
Stort i byn
För de ortsbor som minns olyckan är det stort att pilot Viking är tillbaka i byn och till det hus han lyckades orientera sig till trots att han var rejält tillknycklad.
– Huset är exakt som jag minns det, enda skillnaden är att den inbygda verandan inte fanns då. Jag minns att jag var lite groggy och satte mig på trappstegen efter att jag fått kontakt med kvinnan i huset och visste att hon hade ringt på hjälp. Mer var det egentligen inte.
Irene som funderat så mycket genom åren har nu äntligen fått en bild över den där mystiska piloten och vad som egentligen hände.
– Just att det blev ett så stort hål i marken fascinerade mig och att någon hade kunnat skjuta ut sig och klarat sig med livet i behåll. Det lät ju väldigt stort. Det är ju många gånger som det inte går bra för de som är med om en sådan sak.