Det är ammoniaken i hundars kiss som tär på stolparna. Till slut orkar inte galvaniseringen med och då rostar de.

– Det är ett stort problem, säger Anna Byström på företaget Roch Service, som jobbar med stabilitets- och hållfasthetsprovningar av lyktstolpar.

Enligt Anna Byström kan man inte alltid se på lyktstolparna att de är rostiga. Hundkisset tar sig nämligen in mellan fundamentet och stolpen och korroderar stolparna underifrån.

– När hundkiss rinner ned kan det börja korrodera under mark och det är de stolparna som är extremt farliga, som helt plötsligt bara faller, säger hon.

– Kisset ligger ju där och bubblar.

Rasade nära familj

På onsdagseftermiddagen föll plötsligt en lyktstolpe utanför polishuset i Gävle. Den fem meter långa stolpen slog ned bara meter från en man och hans två barn, vilket Gefle Dagblad rapporterat om. Efteråt påpekade det kommunala energibolaget Gävle Energi att det ligger ett hunddagis i närheten.

I Gävle kommun byts cirka 100 lyktstolpar ut varje år på grund av rostskador. Och det är ingen blygsam kostnad för kommunen. Cirka 250 000 kronor kostar det – bara i materialkostnader. Man kan dock inte skylla allt på hundarna; salt från vägarna och lossnade rostskydd spär också på rosthastigheten.

I Stockholm och Göteborg är problemet inte lika stort. I Göteborg uppskattar Lars Ocklund, planeringsledare på trafikkontoret, att 10–12 lyktstolpar byts ut varje år enbart på grund av hundkiss. En kostnad på drygt 200 000 kronor.

Lackerar roten

– Historiskt har det varit ett problem, för då hade man inget skydd. Nu har man stolpar med ytbehandling, säger Anders Hedlund, belysningsingenjör i Stockholm stad till TT.

Ytbeläggning på stolparna går cirka en meter upp från basen och skyddar mot hundkiss och salt.

Även i Gävle är alla nya lyktstolpar rotlackerade, men när alla gamla stolpar är utbytta vågar Cecilia Jäderlund på Gävle Energi inte säga. I kommunen finns det cirka 21 000 lyktstolpar och om 200 lyktstolpar byts ut varje år dröjer det 105 år innan alla är utbytta.