Sommarvärmen gör ett sista besök när vi träffar Susanna vid bänkarna bakom Rådhuset.
– Jag har varit hemlös sedan jag kom hit för sex år sedan. Jag fick en lägenhet i Karlholm. Men en vän till mig fick bo där och hon var elak mot grannarna så jag blev av med lägenheten. Det var min första lägenhet på fem år.
Susanna: Samlar burkar för att klara mig
Susanna har just nu ingen inkomst. Hennes ägodelar har stulits – flera gånger om. Det hon äger är kläderna hon har på sig.
– Jag är för gammal för att vara kriminell så jag går ut och samlar burkar för att få ihop till det jag behöver.
Hennes huvuddrog är amfetamin men hon har även tagit heroin. Numera försöker Susanna hålla sig till alkohol.
– Det blir droger också, naturligtvis. Jag har inga pengar men om någon bjuder på droger så – självklart. Jag röker hasch – mest för smärtan i mitt ben. Jag har kan inte ens hämta ut min medicin på apoteket eftersom jag inte har någon legitimation.
Våldtogs – och livet rasade
Hon berättar att hennes missbruk tog fart efter att hon utsattes för ett grovt brott när hon var bara tolv år gammal.
– Efter det spårade det ganska bra. När jag var 16 så hittade jag amfetamin. Det var första gången jag kände att jag visste vem jag var. Det gav ett lugn. Jag har ADHD så det blev som en medicinering – men det visste jag inte då.
Du berättade för mig att du har fyra vuxna barn. Hur ser de på att du lever på gatan?
– Jag är inte mum of the year, om vi säger så. Jag vet ofta inte vilken dag det är så jag glömde min dotters 24-årsdag här i augusti. Det är inte så jävla kul. De är inte glada på mig. De vill inte prata med mig, naturligtvis. Men alla har körkort och olika jobb. Jag är jättestolt över dem.
Utbildad och jobbat som assistent
Susanna är själv utbildad undersköterska, älskar att jobba och har en önskan om ett drogfritt liv.
– Jag fick ett jobb som personlig assistent åt en kvinna i Bomhus för två år sedan. Det var första gången på fyra år som jag hade jobbat. Det gick jättebra. Men hon blev av med alla assistanstimmar – därför blev jag och min kollega av med jobbet
Men du är utbildad undersköterska och vården skriker efter arbetskraft?
– Hade jag haft en lägenhet hade jag kunnat söka jobb. Men det kan jag inte göra idag – jag kan inte bo på RIA (numera Hela människan, reds. anm.) och gå och jobba på ett äldreboende. Jag kommer ingenstans – jag har inget bank-ID, ingenting.
Har du några glädjeämnen i livet?
– Ja, det har jag. Men då behöver jag fortfarande ett hem. Jag älskar djur och att träna och skulle vilja skaffa hund igen.