Som 16-åring kom halländska Alexander Rurfors ut som transperson. Han föddes som flicka men har i hela livet känt att någonting varit fel. Men bara en sådan sak som att ändra namn var en lång juridisk process och det var påfrestande i skolan.

– Jag försökte leva som den jag var, men fick gång på gång se mitt gamla namn överallt. Jag vågade inte säga något, men hade andra i klassen som sa att namnet inte stämde, berättar han.

Oacceptabelt

Köerna för de olika stegen inom könsbekräftande vård är lång. Det finns åtta mottagningar runt om i landet och kötiden kan variera från åtta-nio månader till uppemot två år bara för att få en könsidentitetsutredning.

– Det är oacceptabelt, säger Alexander.

Själv väntade han nio månader från att remissen skickades till närmaste klinik, som finns i Alingsås, till att han fick genomgå utredningen.

På bara några år har antalet patienter som vill utredas för könsbekräftande vård mångdubblats. Det är orsaken till de långa köerna.

– Det är ett stort problem för vården och inte minst patienterna, säger Lennart Fällberg, vårdenhetschef på Lundströmmottagningen i Alingsås.

Sociala medier viktigt stöd

Och nu går Alexander och väntar på nästa steg – att få sin diagnos och få påbörja sin hormonbehandling.

– Jag har alltid haft problem med maten. Det förstår jag i efterhand är för att jag velat få bort formerna på min kropp. Det vill jag än i dag, men jag vet att maten inte är lösningen och att hjälpen finns att få, frågan är bara när.

Under väntetiden har sociala medier varit viktigt. Där har han mött andra i samma situation.

– Man frågar om man är ensam om det här, och får svaret nej. Man kan prata om väntetider till utredningar eller behandlingar. Ofta är svaren varierade, eftersom det är så stor skillnad i landet, säger Alexander.

Vården är ojämlik, konstaterar han och efterlyser mer resurser.