Konstnären Dan Wolgers har fascinerat och provocerat sedan i början av 90-talet. Han kallas då och då provokatör för sin konst som inte sällan säljs för tiotusentals, eller till och med hundratusentals kronor.

– Jag får acceptera att jag blir kallad provokatör, men det är ingenting jag söker. Jag söker närhet och överenskommelse med betraktaren. Sen att det kan bli lite grus i maskineriet är inte så viktigt, säger han.

Trasiga leksaker är exempel på konst som är typisk för Dan Wolgers. Eller som den gången när han fick låna parkbänkar som han valde att sälja på auktion. Det hela blev en rättslig process där Wolgers fick brev från Tingsrätten som han lät bli att öppna och istället signerade, ramade in och sålde.

– Den gången önskade jag uppmärksamhet. Det var en konstpolitisk aktion för att påvisa de dåliga villkoren för konstnärer när de ställer ut.

”Det jävligaste jag vet”

När vi möter upp Dan Wolgers i en secondhand-butik i Halmstad är han på jakt efter fler möjliga konstverk till utställningen. Men ordet ”leta” vill Dan Wolgers helst inte använda.

– Jag letar inte, jag finner. Så sa Picasso.

Vilka råd vill du ge unga konstnärer i dag?

– Jag vill helst leda bort dem från konstnärskapet.

Varför då?

– Det är tungt och ger ofta dålig ekonomi. Men för de som vill satsa på konstnärskapet så vill jag ge rådet att inte försöka vara så originell. Släpp det. Har du något originellt i dig så kommer det ändå att synas senare. Men om det är så att du har fantasi kan du bara lägga av. Allt måste arbetas fram. Som med matematik.

Så du blir förolämpad om någon säger att du har livlig fantasi?

– Ja! Det är bland det jävligaste jag vet, avslutar Dan Wolgers och skrattar.