Nollvisionen är som vanligt ett ämne på den årliga konferensen om trafiksäkerhet i Tylösand, utanför Halmstad. Visionen siktar mot en framtid där ingen dödas eller får skador för livet i trafikolyckor.

Målet är en bit bort för många trafikantslag, som gående och motorcyklister. Men vi närmar oss. Särskilt när det gäller säkerheten i bilar.

– År 2050 finns nästan inga olyckor kvar där folk i personbil omkommer, förutspår Matteo Rizzi, trafiksäkerhetsforskare på Folksam.

Så långt möjligt

Han ingår i en grupp, tillsammans med forskare på Trafikverket, som försöker bedöma effekterna av att fordon och vägar blir allt säkrare. Prognosen om 2050 bygger på att såväl bilar som infrastruktur förbättras så långt det är möjligt, enligt dagens kunskap.

Matteo Rizzi ser en framtid där de allra flesta bilar har både autobroms och någon form av automatisk styrning, som tar över om föraren inte är uppmärksam.

– Vår prognos säger att det blir standard, i någon form, från omkring 2030, säger Matteo Rizzi.

Någon säkerhetseffekt från självkörande bilar har forskarna dock inte räknat med före 2050.

Däremot byggs vägnätet om för att bli säkrare, med bland annat fler mitträcken och sidoräcken.

Kvar blir, enligt prognosen, omkring 15 trafikdödade per år i personbil. En rejäl minskning från cirka 135 om året nu.

Tre grupper kvar

De 15 dödsfall som återstår kan enligt Rizzi indelas i tre ungefär jämnstora grupper:

• Extrema överträdelser, som att någon kör drogpåverkad i 200 kilometer i timmen.
• Olyckor vid obevakade järnvägsövergångar.
• En restkategori med bland annat sjukdomsfall och frontalkrockar med tunga fordon.

Händelser som klassas som självmord ingår inte i denna statistik eller prognos.

– Där finns också ett mörkertal, påpekar Matteo Rizzi.

Fortfarande skador

Man bör också minnas att prognosen gäller dödsolyckor.

– Det kommer fortfarande att bli skador och krockade bilar, säger Rizzi.

Att forskare om trafiksäkerhet bedömer framtiden är inte nytt. Det har hänt att prognoser slagit fel. Men enligt Rizzi har det då inte handlat om själva effekten av någon åtgärd, utan om att man missbedömt när något skulle bli standard i den svenska fordonsparken.