Per Jädestrand menar att många som flyttat hit från Indien har blivit influerade av västerlandet och tappat mycket av sin tro.

– När de dör blir de kanske begravda på en kyrkogård eller någonting, säger Per Jädestrand.

”Själen dör inte”

Enligt honom flyttar även en del – kanske lite mer troende – tillbaka till Indien när de blir äldre. När de sedan dör kremeras de och askan sprids många gånger i den heliga floden Ganges.

– I Indien är anhöriga närvarande när kroppen bränns. De ser den döda kroppen och kan påminnas om att livet är förgängligt, att det kommer att hända även mig. Men själen dör inte, den går i väg någon annanstans, säger Per Jädestrand.

Mer av ett firande

Andra hinduer har samma slutmål i Indien, men lever livet till slutet i Sverige.

– De kremeras här och någon anhörig för sedan askan till Indien, säger Per Jädestrand.

Han menar att en hinduisk begravning är mer av ett firande i jämförelse med den västerländska. För honom är hinduismen en förklaring av hela tillvaron.

– I hinduismen är det lika säkert som att man föds och dör, att man föds igen och uppenbarar sig i en annan kropp, säger Per Jädestrand.

Se mer: Många invandrare i Sverige önskar bli begravda i sina gamla hemländer. Men att transportera en avliden kan bli en dyr och krånglig historia.