Proxima b är inte den första jordlika planeten som hittats därute men den är den första inom något så när rimligt avstånd från vårt eget solsystem – bara 4,2 ljusår.

Med jordlik menas att en planet har en fast yta och ligger inom det som brukar kallas ”den beboeliga zonen”, eller ”Guldlockzonen”, det vill säga på lagom avstånd från en stjärna för att kunna ha liv – inte för varm, och inte för kall.

Proxima b, som kretsar kring den röda dvärgstjärnan Proxima Centauri, tros vara ungefär lika stor som jorden, bara 1,3 gånger större. Den antas också ha ungefär samma genomsnittstemperatur på ytan som jorden.

När nyheten om planetens upptäckt släpptes för några dagar sedan blev det följaktligen stor uppståndelse.

– Proxima b är en väldigt intressant kandidat om vi vill hitta liv i rymden, säger Tobia Carozzi, astronom vid Onsala rymdobservatorium.

Hisnande avstånd

Frågan är förstås hur detta ska gå till. Med hjälp av spektroskop kommer man ganska snart att kunna slå fast om Proxima b har vatten och en atmosfär — två andra huvudförutsättningar för att liv ska uppstå. Helst ska den också ha ett magnetfält som jorden.

– Annars blir strålningen sannolikt för hög på planeten, säger Carozzi.

Men vatten och atmosfär är självfallet inga bevis för att det finns liv. För att få visshet måste vi besöka Proxima b.

Tills helt nyligen verkade en sådan färd helt omöjlig. Proxima b må ligga runt hörnet, men det är med kosmiska mått mätt. Med mänskliga mått mätt är avståndet dit hisnande – cirka 40.000 miljarder kilometer.

Med normal raketteknologi skulle det ta minst 17.000 år att ta sig dit. Men ett nytt projekt har just inletts som kan, om det lyckas, dramatiskt korta restiden.

Projektet heter Breakthrough Starshot. Det drivs av den brittiska fysikern Stephen Hawking, samt miljardärerna Mark Zuckerberg och Jurij Milner.

Pyttesmå farkoster

Avsikten är att inom 20-30 år utveckla en teknologi som gör det möjligt att skicka ut ett antal mycket små farkoster, stora som frimärken, i rymden med hjälp av laserstrålar. Tekniken skulle göra det möjligt att komma upp i 20 procent av ljusets hastighet, 60.000 kilometer i sekunden. Då skulle man nå Proxima b inom loppet av 20 år.

– Det är ett viktigt projekt, och helt seriöst. Det är det enda realistiska alternativet om vi vill besöka andra stjärnor, säger Anders Johansen, planetforskare vid Lunds universitet.

Att man avser att sända upp flera stycken av de små farkosterna hänger samman med att man räknar med ett visst spill. Om de kolliderar med något under färden är deras saga all.

– Det kan räcka med ett dammkorn för att farkosten ska gå i bitar, säger Johansen.

Avancerat liv?

Om allt skulle gå vägen och en av farkosterna når fram till Proxima b ska den ta bilder av planeten och sända tillbaka dessa till jorden. Överföringen, som går med ljusets hastighet, skulle ta fyra år.

Det vore självfallet fantastiskt att få bilder på en planet i ett annat solsystem. Men även om man skulle konstatera att planeten har en atmosfär och gott om vatten, är det tyvärr inte rimligt att förvänta sig att man ska kunna se spår av liv på bilderna. Merparten av allt liv i universum, om det finns, är sannolikt mikroskopiskt.

Kanske är det så att större, avancerade organismer är väldigt sällsynta. Men forskarna tror att de finns därute — någonstans.

– Evolutionen tenderar att gå från små, enkla organismer till större och smartare, säger Tobia Carozzi.

Han poängterar samtidigt att sökandet efter liv har trappats upp dramatiskt sedan 1990-talet.

– För drygt 20 år sedan kände vi inte till existensen av en enda planet utanför vårt eget solsystem. Nu känner vi till tusentals, säger han.