– Jag hoppade på det här tåget och det visade sig vara rätt tåg. Det var som när jag gick in på en kampsportsklubb för första gången. Det här är rätt. Jag mår verkligen bra nu. Det här vill jag göra.

Madeleine Vall Beijner ringer från hotellet i Los Angeles två dagar före världspremiären av storsatsningen ”Wonder Woman” där hon har en mindre roll som krigaren Egeria.

Klockan är åtta på morgonen lokal tid, men hon har varit uppe länge. Även om jetlagen gör sig påmind så vaknar hon alltid vid femtiden på morgonen. ”Som en inbyggd klocka”, säger hon. Än så länge har hon inte sett till några andra från filmteamet. Men hon är förväntansfull inför att träffa kollegorna från filminspelningen.

– Många av oss från filmen blev ju nära vänner. Vi har en kontaktgrupp på nätet där vi skriver dagligen till varandra om allt ifrån premiären till trams. Vi har försökt få till en reunion men det är svårt att få allas scheman att klaffa.

Framgångsrik fighter

Madeleine Vall Beijner har framförallt förknippats med fighting. För bara några år sedan tillhörde hon världseliten inom thaiboxning och har bland annat två EM-guld, VM-brons och mängder av SM-titlar på sitt CV. Just EM-gulden kom två år i följd. Den andra titeln 2012 var höjdpunkten i karriären enligt henne själv.

– Det andra året var mycket tuffare. Jag hade svåra motståndare som Vitryssland och Ryssland på vägen, och man får ju smällar även när man vinner. Både mentalt och fysiskt. Jag lyckades toppa varje dag vilket var ett kvitto på alla år som jag tränat upp mig. Framförallt mentalt.

Hjärnskadorna satte stopp

Under hösten 2015 förändrades allt för europamästaren från Falkenberg. Då hade hon precis fått beskedet hjärnskador omedelbart skulle stoppa henne från att fortsätta med fighting. Läkarens dom var att hon ”var en smäll från döden”.

– Det var ju helt tomt då. Jag hade ju hela tiden satt upp mål. Det har man ju som idrottare. Varje minut hade ett syfte för att kunna nå det långsiktiga målet med ett stort mästerskap. När det försvann så var det som ett vakuum. Allt stannade upp och jag undrade, vad ska jag göra nu? Ska jag gå och fika eller vad fan gör jag? Jag vill kriga. Mot något, eller för något.

Hur hanterade du det?

– Det var ju en stor sorg förstås. Jag behövde kasta mig in i något nytt. Med den personlighet jag har måste jag hitta på något att få utlopp för den energi jag har i mig. Skulle jag inte göra någonting alls så skulle jag nog bli tokig eller dö på insidan. Jag behöver utmana mig själv för att känna att jag lever.

”Trodde att det var ett fejkmail”

Nästa steg i livet skulle dock redan vara påbörjat. Hon visste bara inte om det just då den där hösten för ett och ett halvt år sedan. Strax före beskedet om att karriären som fighter var över hade hon fått ett mail från en stuntkoreograf på ett stort filmbolag på andra sidan Atlanten.

– Någon hade koll på mig som fighter och sökte riktiga atleter, hellre än skådisar, till en ny film. Jag tog det inte på allvar, utan trodde att det var ett fejkmail i stil med ”grattis, du har vunnit sex miljarder kronor bara du sätter in pengar på det här kontot först”.

Det hela visade sig vara ett riktigt mail och Madeleine hoppade på direkt.

Madeleine Vall Beijner hade sedan tidigare ett par mindre erfarenheter av filminspelning i en av Johan Falk-filmerna och som torped i en musikvideo till Avicci där hon bland annat mördade Krister Henrikssons rollfigur. Nu väntade en liten icke-talande roll i den storsatsande Hollywood-produktionen ”Wonder Woman” med bland annat Gal Gadot, Robin Wright och Cris Pine i huvudrollerna.

– Jag vet knappt själv hur det gick till, men regissören Patty Jenkins hade väl sett mig och sagt: ”Det är Robin Hood jag vill ha”, fast ”det är Madde jag vill ha”, haha.

Under 2016 pågick ett intensivt arbete med inspelning i London och Italien. Trots att Madeleine var ny i sammanhanget, passade upplägget henne prefekt.

– Första tiden liknade ett landslagsläger vilket var väldigt tacksamt för mig. Det var väldigt mycket träning och så hade jag ju levt i fightingvärlden. Att filma var däremot jobbigare med mycket väntan och långa dagar.

Tvingades sminka bort tatueringarna

För Madeleine var dagarna extra långa. När alla andra började klockan 07 på morgonen tvingades hon sätta sig i sminket redan vid 04. Anledningen: hennes tatueringar skulle sminkas över.

– De som sminkade mig sa att ”de måste verkligen ha velat ha dig i den här filmen”. Att sminka över tatueringar tar både väldigt lång tid är dyrt. Jag hade ju aldrig tänkt på att tatueringarna skulle vara ett hinder eftersom jag höll på med fighting. Men jag får se till att vara lite bättre än alla framöver för att visa att det är värt det, haha.

”Då stod jag där som en fågelholk”

Madeleines roll skymtar på sin höjd förbi i några scener, men före premiären vet hon ännu inte om hon kommer att synas i filmen eller om hon blivit bortklippt. Hon har däremot sett sig själv i trailern så verkar det som att hon faktiskt fått lite tid framför kameran. Trots det hade hon inte blivit ledsen om hon blivit bortklippt.

– Även om det säkert är bra för karriären att ha mycket tid på duken så spelar det inte så stor roll den här gången. Själva resan och upplevelsen har varit det viktiga för mig. Jag är tacksam och stolt över att fick vara en del av det här.

Med tanke på att det var en Hollywoodproduktion med tillhörande stjärnstatus, var det tydliga hierarkier vid inspelningen?

– Nej, det var verkligen vanliga människor. Jag uppfattade att alla var ödmjuka och vettiga. Sedan kanske man blir utefter hur folk behandlar dem, jag vet inte.

Blev du starstruck någon gång?

– Nej, men jag hade respekt för dem. Jag vill tänka och behandla alla lika, vare sig det är Robin Wright eller min chaufför. Innan jag skulle träffa regissören Patty Jenkins hade jag däremot peppat mig själv och gått igenom hur jag skulle säga ”tack för den här chansen”. Men när jag väl kom in i rummet så hann hon före och sa att hon var så glad att jag var på plats och att jag var fantastisk. Då stod jag där som en fågelholk, haha.

”Gapskrattade åt mig”

Med tanke på Madeleines bakgrund om fighter kunde hon ta med mycket till sin roll som krigaren Egeria. Den stora utmaningen var hur man skulle slåss.

– Det var faktiskt svårare än vad jag trodde. Jag har ju rörelsemönstret och fightingen i mig och avståndsbedömning. Men jag har ju blivit tränad i att inte visa att man blir skadad eller träffad. Den tillfredställelsen ger man inte bort till motståndare. I film ska du överreagera vilket ju är tvärtom. De andra skrattade när vi skulle träna på att bli skjutna och jag inte visade någonting. De gapskrattade och sa att: ”Madde får ta fronten för hon dör aldrig”.

Vad kunde du ta med dig från din karriär som thaiboxare?

– Det är lite samma mindset. Jag måste prestera och leverera när det väl gäller. Jag använder samma verktyg vilken situation jag än är i. Jag har utsatt mig själv för många pressade situationer och kan plocka fram och använda mig av de erfarenheterna. Den verktygslåda jag byggt upp under mina tolv år som fighter tar jag med mig var jag än är.

Under torsdagen är det världspremiär och du ska gå på röda mattan, är du nervös?

– Det är skithäftigt att vara här. Men jag har ingen aning om vad som väntar utan jag får väl infinna mig och lyda order. Att gå på en röd matta och le mot människor ska jag väl klara av. Jag får hålla hårt i min man om jag nu skulle bli svajig i knäna.

Madeleine berättar att hon har minst två större projekt på gång, men får inte avslöja vad det handlar om. Inte än.

Trots att du fick ge upp något du brann väldigt mycket för så låter det som att du är tillfreds med livet just nu?

– Jag tror att allt händer av en anledning och en bättre övergång kunde det inte bli.