– Ålgräs behöver sand eller fint grus, men här tycks det ha spolats bort, säger Jonas Gustafsson, marinbiolog på Länsstyrelsen i Skåne.
För första gången på över tio år gör Länsstyrelsen en utvärdering av det skånska ålgräset. Genom att undersöka havsbotten runt om i Skåne har förekomsten av ålgräs kartlagts.
Utvärderingen visar att det ser generellt bra ut i Skåne jämfört med resten av landet, där de hotade ålgräsängarna minskar på många håll.
– I Skåne växer ålgräset djupare än på de flesta platser i Sverige, vilket innebär att vattenkvaliteten är relativt bra för ålgräset, säger Jonas Gustafsson, marinbiolog.
Men på en sträcka på ungefär två till tre kilometer utanför Helsingborg verkar all ålgräs ha försvunnit.
– Vi har fått en bekräftelse om en sträcka i norra Öresund där ålgräset försvann någon gång i mitten på 00-talet och där det fortfarande inte har kommit tillbaka, säger Jonas Gustafsson.
Ålgräset tros ha försvunnit efter att flera stormar orsakat starka havsströmmar som spolat bort det sand- och grussediment som växten behöver för att växa.
– På andra platser där ålgräs försvunnit efter kraftiga stormar har det kommit tillbaka, men inte här, säger Jonas Gustafsson.
Enligt Jonas Gustafsson är ålgräset en av de absolut viktigaste växterna i havet. Förutom att stabilisera bottnarna och hålla kvar sanden skapar ålgräsängar goda livsmiljöer för ryggradslösa djur, som i sin tur lockar till sig små och stora fiskar.
– Ålgräset binder sanden och minskar energin i strömmarna och kan på så sätt bidra till att minska stranderosionen, säger Jonas Gustafsson.
FAKTARUTA
Under sommaren och hösten 2016 genomförde Länsstyrelsen Skåne fältinventeringar av ålgräs längst Skånes kust, med hjälp av medel från Havs- och vattenmiljöanslaget. Resultatet presenterades sedan i rapporten ”Ålgräs i Skåne 2016”.
Trots den relativt goda ålväxtligheten på många håll i Skåne är det fortfarande långt ifrån hur det såg ut för hundra år sedan, då ålgräset kunde växa på dubbelt så stora djup som idag. Ålgräsängar har en unik ekologisk roll i svenska hav, och är idag en hotad naturtyp.
Källa: Länsstyrelsen Skåne och Havs- och vattenmyndigheten