Det är beskedet om att ett stort antal barnsjuksköterskor i Helsingborg har sagt upp sig som har fått föreningen att reagera. Situationen hotar säkerheten, inte minst för de för tidigt födda barnen, menar man.
”Även om vi i föreningen står bakom personalen till 100 procent så är vår hjärtefråga barnen och deras säkerhet”, skriver föreningen. ”Barn kommer inte att sluta födas, behovet av neonatalvården kommer fortsättningsvis att vara lika stor”.
Föreningen har reagerat sjukhusledningens förslag att flytta hela eller delar av barnsjukvården till andra sjukhus i södra Sverige och Danmark.
”Transporter av så små och sköra barn skall endast göras i absoluta nödfall”, skriver föreningen i brevet. ”Att sätta i system att flytta barnen till köpta platser på andra sidan sundet kommer med största sannolikhet resultera i vårdskador och i värsta fall död”.
– Vi är många föräldrar som vet vad det innebär att köra små och sköra för tidigt födda barn mellan sjukhus. Det ska bara göras i nödfall, säger Kajsa Holmberg från Prematurföreningen till SVT Nyheter Helsingborg.
Hon och de övriga i styrelsen, Emma Adbro och Carolina Dorup, har alla egen erfarenhet av att få för tidigt födda barn och av vad neonatalvården betyder, både för barnen och för föräldrarna. Nu är de rädda för att nedmontering av den prematura vården, helt eller delvis, kan leda till katastrofer för redan utsatta familjer.
– Det blir ingen patientsäkerhet för de allra minsta och mycket otryggt för föräldrarna, säger de.
Svarar på kritiken
Förvaltningschef Björn Zackrisson har svarat på brevet. Han skriver bland annat så här:
”Min yttersta ambition som förvaltningschef är att vi ska göra allt vi kan för att begränsa negativa konsekvenser för blivande mödrar, för tidigt födda barn och sjuka barn, men som det ser ut i dagsläget kan jag inte utesluta att verksamheten behöver reduceras och kanske, men helst inte, i värsta fall behöva stängas. Patientsäkerheten måste upprätthållas och går givetvis först.”
Han upprepar den lösning som ledningen nu arbetar med just med tanke på att upprätthålla patientsäkerheten.
”Vi ser nu aktivt över möjligheterna till samarbete med de andra sjukvårdsförvaltningarna i Region Skåne men också Halland och Danmark.”
Ifrågasätter transporter
Föreningen frågar sig om det verkligen är ekonomiskt försvarbart att anlita andra sjukhus. Flytten kräver stora personalinsatser både för, under och efter transport hävdar föreningen och menar att risken är att barnet måste stanna betydligt längre på sjukhuset än vad som skulle ha varit nödvändigt om barnet hade vårdats nära hemmet.
Långsiktigt oroar sig föreningen för att sjukhusets kompetens ska gå förlorad. Inte bara inom den rena neonatalvården utan också när det gäller traumastöd till familjerna.
Björn Zackrisson skriver som svar att särskilda arbetsgrupper är tillsatta för att arbeta med att begränsa de negativa effekterna av massuppsägningarna.
Han skriver även i sitt svar att sjukhuset inte kan möta personalens krav på arbetstidsförkortning eftersom det sedan juni pågår en förhandling mellan Sveriges kommuner och Landsting och Vårdförbundet.
Hela brevet från prematurföreningen:
Öppet brev från Prematurföreningen Helsingborg.
Varje år måste 10 % av alla nyfödda vårdas på neonatalavdelningar runt om i Sverige av olika anledningar. En av dessa anledningar är för tidig födsel. Vi i prematurföreingen Helsingborg är en föräldra/patientförening för de för tidigt födda barnen. Vi är en del av Riksförbundet Svenska Prematurförbundet som arbetar för att stärka de för tidigt födda barnens röst i samhället genom information, opinionsbildning och föräldrastöd.
Prematurförbundet driver frågor kring de för tidigt födda barnens och deras familjers situation på nationell nivå och genom våra lokalföreningar på lokal nivå. Det är frågor om till exempel prevention, neonatalvård, förskola, skola, mödravård och barnavård. Helt enkelt allt som påverkar det för tidigt födda barnet och familjen runtomkring. En av föreningens främsta uppgifter är att vara så kallade ”Kontaktföräldrar” där vi anordnar samtalsstunder för inneliggande föräldrar på avdelningen. Vi ses kvällstid varannan vecka (ibland oftare beroende på antalet inneliggande familjer) och sitter tillsammans för att prata i grupp och dela med oss av våra resor på neo. Vi vistas alltså fysiskt på avdelningen flera gånger i månaden och har på senare tid märkt av det förändrade läget, både hos personalen men framförallt hos föräldrarna.
Läget på neonatal- och barnavdelningen i Helsingborg har under en längre tid varit mycket instabil och har nu blivit direkt kritisk. Föreningen är djupt oroad över det faktum att 33 sjuksköterskor varav 15 på neonatalavdelningen sagt upp sig till följd av att deras krav och önskemål om en drägligare arbetsmiljö ej har kunnat tillgodoses. En dräglig arbetsmiljö innebär en högre patientsäkerhet. I dagens läge har sjusköterskorna på avdelningen ett önskemål om bättre återhämtning och ett lönetillägg, ett lönetillägg som tillämpats på flera andra avdelningar på lasarettet.
En avdelning som neonatalavdelningen är en avdelning som kräver så otroligt mycket av de som arbetar där. Stor kunskap om små sköra barn och erfarenhet krävs för att dessa barn skall överleva och få bra förutsättningar för ett bra liv. Det tar lång tid att lära upp sig och hur skall personal kunna rekryteras till en avdelning likt denna om där ej finns redan erfaren personal som kan lära upp, stötta och föra sin erfarenhet vidare? Hur kan man säkra framtiden för de för tidigt födda barnen och deras föräldrar utan rätt kompetens på plats? Det är nämligen så läget kommer se ut den 23 december 2016 om inget görs snart. Även om vi i föreningen står bakom vårdpersonalen till 100 % så är vår stora hjärtefråga barnen och deras säkerhet. I dagens läge är patientsäkerheten hotad då personalen ej får den återhämtning de behöver för att kunna utföra vård med god kvalitet. Den 23 december kommer säkerheten inte bara vara hotad utan saknas helt. Kommer man verkligen kunna bedriva den här typen av vård då? Barn kommer inte sluta födas -behovet av neonatalvården kommer fortsättningsvis att vara lika stor. Skall man bara stänga avdelningen och hänvisa till andra sjukhus? Det verkar vara så lätt, i alla fall om vi skall tro Yvonne Augustin i artikeln som HD publicerade den 7 oktober 2016. ” – Jag är också orolig. Men vi kommer att se till att patientsäkerheten upprätthålls. Om det skulle bli så illa att Helsingborgs lasarett inte kan ta emot för tidigt födda barn, så får vi styra om vissa förlossningar till andra sjukhus. Då tänker jag främst på Lund.” senare i artikeln uppger Yvonne Augustin att det kan bli aktuellt att köpa vårdplatser åt de för tidigt födda barn i Köpenhamn. Hur kan det vara att upprätthålla patientsäkerheten?
Vi är många föräldrar som har erfarenhet av vad det faktiskt innebär att behöva transportera ett sjukt barn mellan olika sjukhus. Transporter av så små och sköra barn skall endast göras i absoluta nödfall t.ex. när de är så sjuka att de behöver IVA-vård, ELLER när barnet anses vara friskt nog att få
flytta till sitt så kallade hemsjukhus. INTE för att kompetensen som annars finns på avdelningarna saknas. Att sätta i system att flytta barnen till köpta platser på andra sidan sundet kommer med största sannolikhet resultera i vårdskador och värsta fall död. När ett för tidigt fött barn (eller allvarligt sjukt sådant) behöver flyttas måste det finnas kompetens på plats som kan förbereda barnet på transporten. Barnet kanske behöver intuberas innan transport, infarter skall sättas och all dokumentation om barnet måste överföras till mottagarsjukhuset. Ambulanspersonalen anländer och tar emot barnet, men deras huvudsakliga uppgift på den här resan är att faktiskt framföra ambulansen. I ambulansen skall nämligen både sjuksköterska och läkare också finnas på plats. Allt detta för att barnet skall ha en så säker transport som möjligt. På mottagarsjukhuset skall ett team stå redo för att ta emot barnet och senare även föräldrarna. Detta kräver lika stor personalinsats som sjukhuset som skickade barnet. Första dygnen efter en transport kräver barnen oftast mer vård då de är instabila efter flytten. Ändå anser man att detta är det bästa alternativet för dem, i förhållande till att möta vårdpersonalens önskemål?
Barnen blir förhoppningsvis större och starkare, och förr eller senare är det dags för hemgång med hemsjukvård. Är detta något som kan tillgodoses? Eller är det meningen att personalen från Lunds hemsjukvård skall köra upp till gränsen mellan Skåne och Halland? Eller är det bättre om personalen från Köpenhamn tar dessa hembesök? Är det ens möjligt att få gå hem eller är det bättre att stanna på sjukhuset ytterligare 1-3 månader och ta upp en plats? För det är så det kommer bli om neonatalen i Helsingborg måste stänga.
Om man stänger neonatalavdelningen, hur skall man kunna bedriva en säker förlossningsvård då? Vilka skall stå beredda att ta emot de inte för tidigt födda men kanske sjuka eller väldigt trötta bebisarna efter långa förlossningar med eller utan komplikationer? Vem skall vara med på kejsarsnitten? 14,9 % av förlossningarna i Helsingborg var kejsarsnitt 2014 (hds artikel 17 juni 2016). Vid varje kejsarsnitt skall det närvara personal från neonatalen för att kunna ta emot barnet om komplikationer uppstår. Även om insatserna inte behövs vid varje snitt, så kommer vi inte undan att kompetensen MÅSTE finnas på plats.
Man har under flera år arbetat aktivt med att utöka neonatalavdelningen i Helsingborg och har under en tid arbetat med utbyggnaden av denna. Rummen skall vara enkelrum för att öka patientsäkerheten. Detta kräver dock mer vårdpersonal. Hur skall man kunna öppna den nya avdelningen om man i december kommer sakna 15 av 25 sjuksköterskor? Att rekrytera nya sjuksköterskor är givetvis ett måste och inget man kommer ifrån, men förväntar ni er att de verkligen kommer att stanna när den redan inarbetade och vana personalen inte är villiga att göra det?
Det är inte bara kompetens inom den rena neonatalsjukvården som behövs för att kunna jobba på den här typen av avdelningar. Det handlar också om att vårda familjer som genomgår stora och små trauman och vissa lever i kris då hela deras värld omkullkastas när deras barn bli allvarligt sjukt. Personalen måste kunna orka finnas där och lyssna, stötta, förklara och hjälpa familjen – inte bara barnet!
I Helsingborg jobbar man aktivt med NIDCAP, eller Newborn Individualized Developmental Care and Assessment Program, vilket är en omvårdnadsform där man arbetar med en familjecentrerad utvecklingsstödjande neonatalvård. Barnet bedöms regelbundet gällande mognad att klara av vissa vårdmoment. På så sätt kan vården anpassas för varje barn och deras behov. Ett för tidigt fött och/eller sjukt barn ger inte samma signaler som ett fullgånget och friskt barn. Barn som är fullgångna regerar ofta kraftigt i form av skrik och försök till motstånd vid t.ex. smärta. Ett för tidigt fött barns reaktion kan istället uttrycka sig i lägre puls, apati eller i problem med syresättningen. För att föräldrarna skall kunna vara mer delaktiga i sitt barns omvårdnad utbildas de i att kunna läsa sitt barns signaler. Är detta en vårdmetod som kommer kunna fortsätta att tillämpas i Helsingborg eller kommer vården hädanefter enbart handla om att:
1. Barnet överlever (oavsett till vilken livskvalitet)
2. Att region Skåne sparar pengar?
För rent krasst är det så läget ser ut nu. Ni säger att ni vill bevara patientsäkerheten men i själva verket handlar det nu bara om prestige och pengar. Utan komptensen och van personal kommer neonatalvården aldrig överleva i Helsingborg. Och i slutändan kommer det betyda att våra barn inte heller kommer göra det. Är detta en risk ni är villiga att ta? Att låta barnen dö?
Prematurföreningen Helsingborg.
– en del av Svenska Prematurförbundet