– Det är många andra som är rädda åt mig. Men de här båtarna som passerar här ute och kan krossa mig, de finns inte i min värld. Jag kan ju inte vara orolig för något som jag inte ser, säger Torbjörn Svensson.

Han blev dövblind först i vuxen ålder och berättar att det stöd i form av assistans, ledsagare och tolkar inte motsvarade hans behov.

– Det är något jag har fått kämpa för under de senaste sex åren, säger Torbjörn Svensson.

Har inte kunnat träna som planerat

Med kajakturen över Öresund vill han nu sätta ljuset på alla människors lika rätt till ett fritt liv. Och den 25 maj är det dags. Om inte vädret sätter stopp för utmaningen.

– Jag ger mig inte ut i vilka väderförhållanden som helst. Men målet är att turen ska äga rum under den helgen, säger Torbjörn Svensson.

Men resan dit är allt annat än lätt. För att Torbjörn Svensson ska kunna träna behövs det en del kringarrangemang, bland annat behöver en tolk följa med ut. 

– Jag har inte kunnat träna alls som jag hade velat. Så jag kommer att genomföra utmaningen med extremt lite träning bakom mig, säger Torbjörn Svensson.

Utanförskapet försvinner i kajaken

När han pratar med folk om dövblindhet har han märkt att det väcker en hel del ångest bland dem. Men det är inte dövblindheten som skrämmer Torbjörn Svensson, det är utanförskapet. Men i kajaken känner han inte av det.

– Det är bara total frihet. Det är en enorm känsla att ta sig fram själv. Att bara sitta i kajaken och känna vinden, och ibland till och med smaken av en våg.

I dagsläget har han fem procent syn kvar. Det innebär att han kan se ungefär som om du tittar i ett sugrör.

– Det viktigaste jag kan se är det vackra i livet. Mina barn, säger Torbjörn Svensson.