Helsingborgaren Frishta Rajy studerar till lärare och hjälper även till i familjens matbutik i Helsingborg. Hon berättar om den huvudvärk som plågat henne det sista dygnet.

– Jag ser bilderna från Afghanistan och huvudet gör så ont. Jag är oroad för mina släktingar och vänner i Afghanistan, de sitter instängda och fruktar för sina liv. Det gör ont i hjärtat.

Pappa hotades till livet

Frishta Rajys pappa arbetade för president Mohammad Najibullah, som avrättades när talibanerna tog makten 1996.

Det samarbetet skulle stå honom dyrt.

Efter upprepade hot från talibaner tvingades hennes pappa på flykt. 2009 samlades åter familjen i Sverige.

– Talibanerna kallade honom en kufr (avfälling). Jag minns när jag var barn, kanske fem-sex år gammal, och de kom och knackade på dörren. De sökte efter pappa. Jag minns att mamma och mormor grät. Mamma pekade på mig och sa ”här finns bara vi, jag har bara döttrar”.

Sedan 2014 driver familjen den lilla matbutiken på söder.

”Vi har upplevt talibanerna”

Men tankarna är i Afghanistan.

– Talibanerna uppmanar visserligen folk att leva normalt, att de inte är som tidigare, men folk tror inte på dem. Vi har upplevt dem och vet vad det innebar när talibanerna styrde tidigare.

Frishta och hennes syskon uttrycker frustration över USA:s tillbakadragande från Afghanistan. 

– Presidenten Ashraf Ghani och hans team hade så mycket vapen, makt och möjligheter att skydda afghanerna. Så hur kunde talibanerna, som är så mycket sämre rustade, ta över allt så snabbt? Vi förstår det inte, säger hon.