Den 28 september 1994 klockan halv två på natten skickades nödsignalen mayday från Estonia. Bogvisiret hade lossnat och färjan började snabbt ta in vatten. Bara en kort stund därefter kantrade och sjönk den på öppet hav mellan finska Utö och estniska Dagö. Katastrofen skrev in sig i den svenska historien som den värsta någonsin i Östersjön.

På lördagen hålls en minnesceremoni vid Estoniamonumentet på Kungliga Djurgården i Stockholm. Kungen och drottningen kommer att vara där tillsammans med bland andra anhöriga till offren.

Och överlevande är också där. En av dem är Kent Härstedt.

– Vi har en alldeles särskild gemenskap, vi som klarade oss. Det finns saker som bara vi kan prata om och förstå, säger han.

”Satt bredvid en människa som dog” – I klippet ovan hör du Kent Härstedt berätta om Estoniakatastrofen och hur det har påverkat hans liv.

Var på puben när färjan kantrade

Kent Härstedt hade varit på en konferens i Estland och den skulle fortsätta ombord på Estonia och avslutas i Stockholm.

– Vi var ett 20-tal personer. Bara två av oss överlevde.

Flera av dem var sjösjuka eller bara trötta och låg i sina hytter. Men några hade samlats i puben sent på kvällen. Då började färjan kantra kraftigt. På några sekunder förvandlas allt till ett helvete,

– Flaskor slungas genom luften, människor kastas in i väggarna och bryter armar och ben, säger Kent Härstedt.

Klamrade fast vid upp-och nervänd flotte

Till sist låg färjan helt på sidan och Kent Härstedt och andra som lyckats ta sig ut på däck slungades eller kastade sig i de stormiga vågorna.

Han höll på att dras ner i djupet av en vajer som fastnat runt ena foten men lyckades till sist simma till en upp- och nervänd flotte i de meterhöga vågorna, tillsammans med 15 andra.

När räddningshelikoptrarna kom fem timmar senare levde bara sex av dem.