– För närvarande tar Landskrona stad ansvar för betydligt fler ensamkommande barn än vad överenskommelse och avtal med Migrationsverket och Länsstyrelsen innebär. Socialtjänsten är nu så ansträngd att verksamheterna riskerar att inte klara mottagandet av fler ensamkommande barn, säger Torkild Strandberg (FP), kommunstyrelsens ordförande.
Läget ska utvärderas
Torsdagens beslut innebär att Landskrona begär hos Migrationsverket att kommunen inte ska ta emot nya ensamkommande flyktingbarn till och med mars 2016. En utvärdering av läget ska då ske.
I anmälan till IVO skriver Individ- och familjenämnden att man gör bedömningen ”att förvaltningens verksamhet kring ensamkommande barn i sin helhet är så överbelastad att det nu saknas förutsättningar för att nå upp till de kvalitetskrav som gällande lagstiftning, föreskrifter och handböcker föreskriver.”
Bland annat har man inte hunnit gör belastningsutdrag på den nya personal som anställts.
LÄS MER: Landskrona Lex Sarah-anmäler sig själv.
Kommunen uppger själva att man tagit enom 140 barn under 2014 och 2015. Då har det handlat både om barn som anvisats till staden, men även barn som haft släktingar i Landskrona och där med fått så kallad ”släktingplacering”. Utöver det var Landskrona en utav kommunerna som i oktober hjälpte Trelleborg med att ta emot barn som tagit sig till Sverige via Trelleborgsbåtarna.
Sedan tidigare har Malmö och Trelleborg undantagits från kravet att ta emot anvisade ensamkommande barn och unga.
”Måste anpassas”
Landskrona har idag inget avtal med Migrationsverket om att ta emot flyktingar – vuxna och familjer. Men enligt Torkild Strandberg flyttar många ändå till kommunen.
– Jag vill vara tydlig med att Sveriges flyktingmottagande måste anpassas till de nivåer som landets kommuner klarar av. Något annat är över tid omöjligt, säger Torkild Strandberg.
– Landskrona stad har under en lång följd av år tagit ett stort ansvar i den nationella migrationspolitiken. En jämnare fördelning av flyktingar bland Sveriges kommuner är nödvändig. Under lång tid har ett begränsat antal kommuner burit ett oproportionerligt stort ansvar för den nationella politiken.