Mamman sökte vård första gången den 4:e juni 2018, pojken, som då var två år, hade smärtor i armen och ville inte röra den. Senare under sommaren sökte hon igen. Pojken hade fått smärtor i höger ben som han inte ville belasta men även oklara hudutslag.
Enligt ett brev från pojkens mamma, som hon bifogat i sitt klagomål till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, framgår det att sonen bland annat ordinerats antibiotika, alvedon och alsolsprit för besvären och att vården haft teorin att det rört sig om växtvärk.
Sonen var enligt mammans brev:”ledsen och grät varje dag och blev sämre” och tappade i vikt.
Hon skriver att de inte blev tagna på allvar:
”De hade kunnat ställa rätt diagnos tidigare. De fördröjde diagnos medan sjukdomen utvecklades för mycket. De botade honom med fel medicin/.../tills barnet blev helt orörligt. Det hade kunnat förhindras”
Ivo: inte levt upp till patientlagen
Ivo ger nu mamman rätt.
Totalt fem vårdinstanser kritiseras för att inte ha beaktat pojkens hela symtombild i tillräcklig omfattning. Ivo skriver att just skelettsmärtor är ett huvudsymtom för blodcancer vilket borde lett till att man tidigare kontrollerade pojkens blod.
Anna-Karin Albin är verksamhetschef för Barn- och ungdom vid Skånes sjukhus nordväst.
– Det är väldigt tragiskt när något sådant här händer. Jag kan inte kommentera det enskilda fallet i detalj. Övergripande kan man säga att problemet när det varit många besök på olika enheter ofta är att ingen har haft ett helhetsgrepp om situationen. Vi ser dessutom inte per automatik varandras journalanteckningar vilket försvårar informationsöverföringen, berättar hon.
Men det kan man väl se till att få ta del av?
– Generellt sett har man ett ansvar att gå igenom patientens sjukdomshistoria som ett faktaunderlag för vidare bedömning. Det är en brist. Det här fallet visar att vi behöver bli bättre på att kommunicera med varandra mellan olika enheter och förvaltningar inom sjukvården.
De vårdinstanser som pojkens familj sökte hjälp vid var ett par vårdcentraler, och flera mottagningar på Helsingborgs lasarett, bland annat barnakuten.
Anna-Karin Albin ansvarar inte för samtliga av dessa.
Tog vården verkligen den här patienten och hans familj på allvar?
– Jag kan bara svara för det som skedde inom den verksamhet jag ansvarar för och när vi tittar igenom hur vi hanterat de kontakter vi har haft så har vi följt de rutiner och riktlinjer som finns. När man tittar på hela förloppet som involverar flera enheter inom sjukvården så kunde en bättre kommunikation mellan olika vårdinstanser varit till nytta för familjen.
Skelettsmärtor och oförklarliga sår beskriver ju Ivo som huvudsymtom på just leukemi, bör man inte ta blodprov då?
– Har ett barn oklara skelettsmärtor som inte beror på till exempel ett fall eller liknande där symtomen inte går över eller är återkommande så bör man göra det.
Tre månader efter första besöket konstaterades det efter ett blodprov som slutligen togs vid barnakutmottagningen att pojken, som idag är fyra år, hade aggressiv blodcancer som han än i dag behandlas för.