– Det verkar som om folk är mer kunniga nu om vilka växter som är invasiva och hur de ska hanteras.
Det säger Matz Andersson, som är arbetsledare för återvinningscentralerna i Östersund, Lit och Brunflo. Senaste året har de varit tvungna att tömma containrarna betydligt oftare än tidigare.
Växterna bränns i Sundsvall
– Nu under högsäsong måste vi tömma minst en gång i veckan. Då körs containern upp till Gräfsåsen för mellanlagring och när det finns nog mycket där så transporteras allt vidare till slutlig förbränning i Sundsvall.
Många lupiner i containern
Helene Nordlander från Östersund har tagit med sig en liten påse med blomsterlupiner som hon fann vid sitt fritidshus.
– Jag visste om att alla växtdelar ska läggas i en genomskinlig påse. Och man vill ju verkligen inte att de ska kunna spridas vidare.
I klippet visar Matz Andersson hur växterna ska hanteras.
Så ska du hantera invasiva växter
Bekämpning underlättas om den kommer igång så snart som möjligt efter att en invasiv art etablerat sig i ett område.
Samordna bekämpningen med angränsade markägare om de också har arten på sina fastigheter.
Välj rätt metod utifrån art och miljö.
Planera in bekämpningen tidsmässigt på säsongen så att inte spridningen förvärras. För vissa arter är det viktigt att bekämpa innan växterna går i blom då man annars riskerar att sprida deras frön.
Genomför bekämpningen ordentligt – missa inga individer och se till att ta bort så mycket som möjligt av varje individ, även rötter.
Ta hand om växtavfallet på rätt sätt. Lägg inte växtrester på komposten eller i naturen. Det ska omhändertas för att säkerställa att inte resterna leder till vidare spridning.
Var beredd att upprepa bekämpningen, ibland flera gånger och flera år.
För parkslide, var extra försiktig! Här är risken särskilt stor att felaktig hantering förvärrar situationen!
Vid bekämpning av invasiva växter ska man (om flera alternativa metoder finns att tillgå) välja den metod som är mest miljövänlig för att inte äventyra människors hälsa och påverka den omgivande miljön negativt.
Källa: Naturvårdverket
