Blixten hade slagit ner på flera platser och mindre skogsbränder utbrutit. Men när stationsbefälet vid brandstationen i Hammarstrand, Jan Karlsson, plötsligt får ett mms av sin dotter står det klart för honom att det brinner på betydligt flera platser och närmare Hammarstrand, närmare än han haft en aning om.
Rörde sig om flera bränder
Bilden visar att det brinner i skogen inte långt därifrån. Väl där står det klart att det inte bara rör sig om en brand, utan om flera. En av brandhärdarna finns i Pålgård.
Inga brandmän kan rycka ut
Men i Hammarstrand finns i det läget inte en enda brandman. Det brinner för fullt på flera olika platser i trakten och samtliga är ute på andra bränder, främst i Stugun. I klippet ovan berättar brandbefälet den upplevelsen.
Frivilliga ringde
Men i det läget, när det inte finns någon brandman att tillgå ringer Jan Karlssons mobil. Det är en grupp frivilliga från trakten som egentligen ska delta i släckningsarbete i Helgum, i grannlänet, som uppmärksammat att det brinner i skogen. En av dem, Karl-Johan Nordin, lägger först märket till att en skogsbrand utbrutit på Näset, en plats inte långt från Hammarstrand.
Erbjöd sig att stanna
– När vi vänder oss om ser vi att det brinner även i Pålgård. Men vad ska vi göra, tänkte jag. Så jag ringde till Jan Karlsson och hörde om han behövde folk, berättar Karl-Johan Nordin.
– Ja, kan ni stanna, så gör det, svarar Jan Karlsson.
Därmed finns en första grupp frivilliga som kan börja släcka i Pålgård.
Använde granruskor att släcka med
Brandmännen från Hammarstrand är snart på plats även de. Väl där står det klart att det brinner hejdlöst, i brant och oländig terräng.
Det går inte att ta sig dit utan terrängfordon och att transportera dit större mängder vatten är inte möjligt med de resurser som finns.
Släckte med ”ryggdunkar”
– Det vi hade att släcka med var ”ryggdunkar”, fem liters-dunkar som vi transporterade dit med terrängfordon. Och granruskor. Det var vad vi hade att bekämpa branden med, minns brandmannen Mattias Lepistö, en av arbetsledarna på plats.
Kaos och vattenbrist
Det blir ett intensivt släckningsarbete i många dygn, som till en början är kaotiskt. Från luften vattenbombas området av helikoptrar, samtidigt som man försöker släcka så gott man kan från marken.
Många frivilliga hör av sig. En av de första som ringer är bonden Johan Dahlgren som erbjuder sig att komma med en ”skittunna”. Stationsbefälet Jan Karlsson ställer sig först frågande till erbjudandet, innan han inser vad det handlar om: en möjlighet att transportera stora mängder vatten med traktor uppför berget till den oländiga brandplatsen i Pålgård.
Forslar vatten i åtta dygn
Bonden Johan Dahlgren får köra många rundor under sina åtta dygn när han forslar vatten till brandplatsen. Hör hans berättelse i det här klippet.
På några minuter fyller Johan Dahlgren sin tank på 18 000 liter, och kör den sedan med traktor upp och nedför berget i Pålgård, medan räddningstjänsten får tillbringa runt en halvtimme med att fylla sin brandbilstank, som dessutom bara rymmer en bråkdel.
Böndernas vattentransporter kommer att bli helt avgörande vid släckningsarbetet i Pålgård.
”Det var vedervärdigt”
I samhället Hammarstrand kan ingen undgå att det brinner våldsamt i Pålgård.
– Det var vedervärdigt, det brann överallt. Det var som om alla visste vad de skulle göra och ingen visste vad de skulle göra. Det var kaotiskt. Och jag tänkte jag måste göra någonting, berättar Carina Sundström, som ställde upp som frivillig och blev koordinator på brandstationen och den som organiserade alla frivilliga som sökte sig dit.
Hon får hjälp av en man som tidigare arbetat vid branden i Sala, som tog sin familj och husvagn och åkte från Sollefteå till Hammarstrand, bosatte sig där i en vecka för att hjälpa till. Den mannen lär henne hur hon ska strukturera allt, berättar Carina.
Bredde 12 000 mackor
Även hembygdsgården blir ett nav för frivilliga.
- Det kom många hit, runt 600 frivilliga och då var det allt från de som ville skänka pengar till de som bakade och bredde mackor. Totalt bredde vi 12 000 mackor, säger Ulrika Karlsson Thalén, som var den som ledde arbetet.
”Såg ut som lava”
Skogsbranden i Pålgård har lämnat outplånliga intryck hos många. Bonden Johan Dahlgren starkaste minne från branden är morgonen när han upptäckte att det brann:
– Det tog sig ordentligt på morgonkvisten, det såg ut som lava som rann nedför berget.
Hör honom och de andra berätta mer i klippet ovan.