Det var år 1999 som vindkraftverket vid Gråsjön i Kall stod klart. Kallbygdens intresseförening hade stora planer för framtiden, vindkraften skulle bli en motor i för bygdens utveckling. Byborna var med på noterna och satsade 1,3 miljoner ur egen ficka.

Ingenting gick som man hade hoppats. Istället för 20 miljoner i överskott har man bolaget tvingats lägga in uppemot 6 miljoner för att reparera verket. Bara transporten av serviceteknikerna, som åkt från Brunflo till Gråsjön, har kostat en miljon. Man har tvingats byta ut både generator och transformator.

– Vi var nog ute för tidigt, tekniken är bättre idag, säger Egon Wikström på Kallbygdens intresseförening.

Det är Kallbygdens ekonomiska förening som driver verket. Föreningen ägs till två tredjedelar av Kallbygdens intresseförening, en sammanslutning av områdets sex byar, och en tredjedel av byinvånare som köpt egna andelar. De senare kan nu förlora tiotusentals kronor vardera, eftersom det inte ser ut som om vindkraftverket kommer att ge något överskott.

För föreningens del hoppas man kunna betala igen lånen. Dessutom förhandlar man om att riva verket och kanske sätta upp ett nytt på samma ställe, trots allt. Men Egon Wikström vill varna andra byföreningar.

– I höst har det gått femton år sedan vi startade verket och det betyder att vi inte längre får några pengar för elcertifikaten. De behövs för att få lönsamhet, säger han.

– Jag är rädd att andra föreningar kan drabbas när deras elcertifikat går ut. Det är nog bara stora bolag som har den uthållighet som krävs när elpriset går upp och ner.