I början av 70-talet föddes tankarna om att skapa ett skidområde dit även ”vanligt folk” skulle ha råd att åka. Svenska staten gick in stort i vad man kan kalla det andra Åreprojektet.

Det skulle byggas nya backar och liftar, samt att antalet gästbäddar skulle mångdubblas. Först ut var bygget av en kabinbana för att nå toppen av Åreskutan.

Felsatsning

Redan innan bygget startade fanns kritiker. Det hade gått bygga vanliga liftar får att nå toppen, och dessutom var själva sträckningen fel menade många. Dessutom skulle Åres klimat ge problem med vind, dimma och nedisning, vilket besannades redan under själva bygget.

Stora problem med snö, vind och is förlängde byggtiden med ett helt år.

Skenande kostnader

Bygget beräknades först kosta drygt 7 miljoner kronor, men projektet spräckte alla ramar. När kabinbanan invigdes den 6:e maj 1976 hade den kostat en bra bit över 70 miljoner kronor.

Det gjorde att dom två kabinvagnarna, som var tänkta att rymma 125 personer, bantades ned till att bara rymma 80 personer.

Folkkär trots brister

Under sina 43 år har kabinbanan haft sina problem och faktiskt också ett par haverier. 1989 spårade vajern ur när kabinen var full med folk och det tog över fem timmar innan alla kunde evakueras.

Problemen med nedisning har också varit stora, vilket gjort att den ofta stått stilla under tiden man för hand hackat bort all is.

Men alla problem till trots så har kabinbanan, eller Sveriges största hammock som den kallades när den var ny, blivit något av en folkkär symbol för Åre.