Hamid Hasani kom till Sverige hösten 2015. Precis som många andra ensamkommande hade han då levt större delen av sitt liv som illegal i Iran.
– Jag var fem år gammal när min familj flydde från Afghanistan till Iran, säger han.
I Sverige och Jämtland bodde han först på ett HVB-hem. Sedan när han blev 18 år flyttades han till Grytans asylboende. Men kort därefter fick han kontakt med en familj i Brunflo.
– Jag fick bo hos dem. De blev som min familj.
Har du kontakt med dem idag?
– Ja, absolut. Jag saknar dom otroligt mycket, säger han.
Jobbade på äldreboende
Hamid Hasani gick skola och lärde sig svenska. Det sista året jobbade han även på ett äldreboende i Brunflo.
– När jag fick mitt utvisningsbeslut ansökte jag om arbetstillstånd. Men jag fick nej. Så då åkte jag till Afghanistan med förhoppning att jag kunde söka arbetstillstånd härifrån.
Men när Hamid kom fram fick han veta att han hade ett års återreseförbud till Sverige. Enligt honom själv berodde det på att han inte hade lämnat Sverige direkt efter tredje avslaget.
– Jag lämnade ett verkställighetshinder på Migrationsverket och det tog tid. Men jag åkte till Afghanistan frivilligt sen, säger han.
Nu är återreseförbundet hävt och han planerar att söka nytt arbetstillstånd, men om han kommer att lyckas vet han inte.
Ses som främlingar
Östersundsföreningen I do hyr ett hus i Kabul. Hamid bor i det huset, men något jobb har han inte hittat.
– Jag har sökt en massa jobb, säger han.
Hamid berättar att många ensamkommande som blivit utvisade till Afghanistan har svårt att komma in i samhället. Precis som Hamid har många av dem levt större delen av sitt liv i Iran och har därför svårt med språket. De ses som främlingar.
– Det är ganska hopplöst, säger han.