Ljuva jamtar

Härliga härjedalingar

Rekorderliga ravundingar

Trofasta trönder

Sagolika samer

Kära storsvenskar och nysvenskar och gammelsvenskar och ickesvenskar i väntan, i transit eller på besök. 

Kort och gott – älskade medmänniskor!

Vad jag har längtat efter er! Efter den här kvällen.

Jag har burit min mantel som ett skimrande omslagspapper runt hjärtat i ett år och nu äntligen får jag stå här med er, insvept i himlen, fjällen och skogarna som en omfamning och med en lätt tyngd över axlarna som en påminnelse om mitt uppdrag.

Jag har längtat efter er som rest långväga och er som promenerat hit från Frösön eller Körfältet. Efter er som har ert hem i republiken och er som är här på besök. 

Ni som bott här i generationer och ni som just kommit hit för att skapa er en ny framtid.

Jag står här som president för ett folk som tror på framtiden. Som vägrar låta filterbubblor stänga världen ute. Framför er – ni som förstår att, att vara jämte är en inställning, inte en adress, inget postnummer. Det är ett sätt att ta sig an världen och sin omgivning.

Jag står framför er som ska leda vägen för Storsvensken i tider när den moraliska kompassen vacklar. Att få vara er president i en republik utan gränser, vilket vidunderligt mäktigt uppdrag!

Men samtidigt står vi tillsammans i ett Sverige som blivit väldigt medvetet om just sina gränser. I tider när Europa är i krig och vår vardag påverkas. När marken under oss skälver och skalvet fortplantar sig ända upp till bröstkorgen, när vindarna blåser hårdare, tätar vi listerna i våra inre rum. Rädslan håller oss kvar i det förflutna och får oss att oroa oss över framtiden. Folk lever baklänges och ängslas framåt.

Men inte vi. Vi vet bättre än så!

För just nu. Just här. I kväll. Står vi sida vid sida i tusentals för att vi kan.

För att vi vill.

För att här i republiken vet vi att vi måste leva fullt ut den korta stund vi har på jorden.

Här vet vi hur man gör.

Jamtland Jamtland jamt å ständut!

Vilken otrolig syn! Vad många ni är men ändå verkar alla få plats. Det kan bero på att i detta hav av flaggor och fanor står ni som förstår skillnaden mellan att vara patriot och nationalist. Och för er som nu som börjar googla i smyg kan man väl kortfattat säga att en patriot förstår vikten att samarbeta med andra när det behövs, men det gör inte nationalisten.

Och en jämte stänger ingen ute.

Det är inte så vi är fostrade och det är inte det arvet vi för vidare.

Tatuera in det på handleden och läs högt varje morgon: Vi stänger ingen ute!

Låt Stå. På vår fest är alla bjudna och i år fyller alltså Storsjöyran 40 år, eller 60 beroende på hur man räknar.

Men inte nog med det: Det sägs ju att man i Jämtland delar in året i före och efter Yran, vilket betyder att det också är Nyårsafton ikväll! 

Så för ordningens skull vill jag bara börja med att redovisa delar av det gångna året, som ju känts lite som en tur i Forsaleden. Men republiken har som vanligt haft ett ovanligt framgångsrikt år. Vi har lyckats dubblera vårt BNP tack vare en kraftig expansion av produktionen av dekorativa inredningsdetaljer med ledkryssmotiv. Nu utökar vi utbudet till att även innefatta underkläder med ledkryssmönster, ledkryssformade airpods samt givetvis ledkryss dekorerade med ledkryss, som ju inspirerat till trenden med ledkrysstatueringar som ett korsstyngsbroderi över hela bröstkorgen. Inte helt olikt den ärrbildning som uppstår vid en björnattack.

Jag ska givetvis också redovisa några av de löften jag utfärdade vid mitt installationstal förra sommaren. Först och främst: nej, jag har tyvärr inte kunnat sänka prisnivåerna på skotermattor. Det blev lite fel, jag råkade istället sänka min egen ambitionsnivå så jag har heller inte utsett någon ny regering. Nä, det vart it’ nå! 

Däremot har jag fortsatt mitt arbete för mänskliga rättigheter och ligger därför i förhandling om att marken som varit tänkt att användas till att bygga en Natobas i Östersund istället ska ge plats åt en nyöppning av 53:ans karaokebar. 

Jag har även sett till att avskaffa lagen om danstillstånd och har, som ni märkt, äntligen öppnat Strömsundsbron. Så nu är det fritt fram att mötas i en hambo över Vattudalen!

Hur det har gått med busstorget? 

Ja, jag är väl knappast den enda ledaren som inte håller allt jag lovar?”Man säger väl en sak innan och en annan sak efter”? I nationalstaten Sverige har det ena löftet avlöst det andra. En uppvisning i kappvänderi, valfläsk, tomma ord, hyckleri, maktmissbruk och ren feghet.

Men hur gick det egentligen?

Blev det någon billigare falukorv? 

Nä, det vart it’ nå! 

Sänktes priset vid pump? 

Nä, det vart it’ nå! 

Hur gick det med att stoppa importen av rysk gas?

Nä, det vart it’ nå! 

Vi fortsätter att stötta Putin och fördöma kriget samtidigt.

Och hur blev det med löftet att ”få ordning på klimatet”?

Nä, det vart it’ nå mä da hell!

Man tar beslut som ÖKAR utsläppen i stället.

De har ju problem att förstå det här med hur man bygger ett samhälle som också är bra för kommande generationer. De kanske borde ansöka om audiens hos vårt urfolk som har en del att lära ut i frågan.

Och som om det inte vore nog med elände, nu ska till och med produktionen av Mums Mums upphöra! Det är ju nästan lika upprörande som att en man i klänning läser sagor för barn. Huvvaligen! På tal om man i klänning och sagor, England fick en ny kung. 

Iförd sammetsklänning och glittermantel, det kan ju ha förstört en hel generation tv-tittare!

Och på tal om kung! Omvärlden och svenskarna visar fortsatt stort intresse för republiken. 

Vår storslagna natur lockar turister i massor. Bland andra kungaparet som i april besteg vandringsleden mellan Lindex och Bastard Burgers här på Prästgatan. 

Dom fick kolhydratladda ordentligt efter den turen.

Nåväl.

Efter hårda diskussioner med den svenska regeringen lyckades jag förhandla mig till att elstöd ska utbetalas även till norra Sverige. I gengäld fick jag lova att inte säga något i mitt tal som skulle kunna störa Sveriges Natoprocess. 

Så den som vill veta vad jag tycker om Erdoğan, denna maktgalna misogyna, fega despot och hur absurt det är att vi ska förhandla med en diktator, får helt enkelt tänka sig det själv. Men det är ju så att man vill spy. Rakt ut. Fast av hänsyn till er här framme sväljer jag. Ni får tänka er kaskaden också. För rätten att tänka fritt kommer vi aldrig att förhandla bort! Och förresten, yttrandefriheten är inte heller förhandlingsbar.

Så det där löftet sket jag i. 

Rätten att säga ifrån kommer vi kämpa för tills vi dör. 

För er president tänker aldrig hålla käften!

Jamtland Jamtland jamt å ständut!

Jag lovar vidare att göra något åt luftkvaliteten i centrala Östersund. 

Det är tydligen lite si och så med den. 

Nu tillsätts därför en kommission med uppdrag att utreda möjligheten att med hjälp av drönare flytta luft från Funäsdalen och sila ner över Rådhusgatan.

På tal om syrebrist, det talas om införandet av en svensk kulturkanon. Ett statligt sanktionerat rättesnöre för vilken kultur som anses god nog för medborgarna att konsumera. 

Vem bestämmer det? 

Det är ju inte utan att man kippar efter luft när man ser förslagen. En tillbakagång till runskrift känns inte alltför långt borta. De stentavlorna är i alla fall inte så lätta att bränna upp.

Men här i republiken går vi en annan väg, här konsumerar vi kultur enligt samma princip som en mosbricka: ”extra allt, genast”! 

Här räds vi inte att blanda brett med smalt, ytligt med djupt och nytt med gammalt. 

Jag är därför stolt över att härmed öppna antagningen till republikens första årliga dragrace med enbart sockendräkter. Juryn består av Republikens glittrigaste gäng: Tacoparet, Ica-Kurt i Svenstavik och ÖFKs tidigare materialförvaltare Bengt-Uno ”Våfflan” Nilsson. Lycka till!

Förresten, apropå drag och att simma mot strömmen. Här i republiken välkomnar vi excentriker, särlingar och original. Hos oss är ni hjältar!

Hjältar är också de modiga människor som slåss för en bättre framtid. I nationalstaten häktades nyligen Greta Thunberg för sin kamp. Men här i republiken har vi en särskild lokal avsedd för sådana människor som enträget kämpar för sin sak och vägrar ge med sig. Det är en röd stuga uppe på en parkeringsplats på Lillänge. Så när du muckar Greta är du välkommen hit. Vi har bäddat.

Och apropå besinningslösa besittningsrätter har jag givetvis ombetts lösa konflikten mellan Frimurarna och Östersunds kommun. Det var visst något om en egen ingång till rådhuset som det handlade om, men eftersom kvinnor inte är välkomna in i Frimurarnas lokaler blev det som lite svårt att hjälpa grabbarna med det där. Däremot har jag själv sett till att få en egen ingång till Verksmogrillen dit givetvis alla, oavsett kön, är välkomna! Jag bjuder.

Tillbaka till allvaret. Ett besök hos Frimurarorden kan man avvara men det finns betydligt viktigare platser där kvinnor inte är välkomna. 

Några timmar bort finns det hela samhällen där vi inte har tillträde och där kampen för ett liv i frihet pågår dygnet runt. 

Jag tänker på de modiga skolflickorna i Iran som med ryggsäckarna fyllda av motstånd skriver slagord på väggen och riskerar att dödas för sin önskan att få leva fritt. 

Det gäller ju för övrigt kvinnor världen över. 

Och nej – inte heller här hemma är kvinnor fredade från våld. 

Även här i ikväll kommer kanske hälften av er, av gammal vana, se er om över axeln på vägen hem.

Och det är inte ens säkert att hemmet är den tryggaste platsen.

Är det så vi ska ha det?!

Nej! 

Då så, då är vi överens. Tatuera in det också: NEJ! Gärna med korsstygn och ledkryss.

Så höjer vi näven och säger att vi kan bättre.

För det kan vi.

Jamtland Jamtland jamt å ständut!

Ute i den stora världen talar man om AI och chatbotar som ger enkla svar på komplicerade frågor, men här i republiken vänder man sig direkt till mig istället. Jag tänker därför besvara några av de frågeställningar som nått mig på sistone:

Är det läge att säga upp sig för att satsa på drömmen om att öppna en padelhall? Nej!

Kan man ersätta det tärnade fläsket i kolbullen med bacon? Nej!

Är kallbad lösningen på alla dina problem? Nej!

Är det ens särskilt skönt? Nej!

Är du jämte på riktigt om du visserligen har ett underställ i merinoull från Woolpower som kostade 1 845 kronor men som du aldrig fjällvandrat i utan enbart använt när du gått ner till ICA Traktören för att köpa dillchips? Ja! Du är långt ifrån ensam.

Slutligen: kan vem som helst vara jämte? 

Svaret på den frågan är enkelt: självklart! 

Men inte på vilka villkor som helst. 

Du får inte förtrycka någon annan. 

Du får inte skada eller skrämma.

Om du som står här vet med dig att du kanske går över vissa gränser. Du som tror att du har rätten att bestämma över någon annans liv, du som hittar på eller spridare vidare saker om andra som inte stämmer, eller du som bara vänder bort blicken när du ser något som skaver, tänker att det är bättre att inte lägga dig i. Du som vet att du helt enkelt inte är den bästa versionen av dig själv just nu.

Jag har en present till dig: eftersom det är nyårsafton i republiken har du ikväll chansen att avlägga ett löfte till dig själv. 

Make yourself great again.

Eller som vi säger: skärpning!

Det kan du också tatuera in: skärp dig. För att vara jämte – det är att ge sig själv och andra en ny chans. 

Det är att aldrig tappa hoppet och att hålla rätt kurs. Och att veta att om vi går vilse så finns det alltid ett ledkryss som tar oss hem igen.

Så, här är vi nu tillsammans och ett kort ögonblick står tiden still. Ett kort ögonblick andas vi i takt. Som uppfodrande trumslag slår hjärtat för Republiken. Sträck på er. Sträck ut er. Nå längre. Tillsammans kan vi få Åreskutan att segla. 

Leve folket.

Leve hopp, civilkurage, mod och jävlar anamma.

Leve Jamtland!

Leve republiken!