I våras tillbringade forskare ur Environmental Physiology Group (EPG) vid Avdelningen för hälsovetenskap på Mittuniversitetet två månader i Nepal. De utförde mätningar på klättrare i huvudstaden Kathmandu och i fält i Himalaya. Studier har också gjorts i klimatkammaren på Nationellt vintersportcentrum i Östersund.
– Det är främst dykresponsen, som spar syre till hjärnan, och mjältesresponsen, som boostar blodet med röda blodkroppar, vi studerat, säger Erika Schagatay som är en av forskarna, i ett pressmeddelande.
Olika hos olika människor
– Båda dessa är viktiga hos tävlingsdykare, och nu har vi funnit att de har betydelse också hos klättrare, där de skyddar mot höghöjdssjuka. De är även uttalade hos höghöjdsfolket Sherpas, förklarar hon.
EPG-gruppens studier tyder på att det finns fysiologiska responser som kan mätas på låg höjd och användas för att förutse vilka personer som är känsliga för hög höjd, och därför måste klättra upp sakta.
Vill utveckla ett test
– Idag finns inget test som kan utföras på låg höjd, där man kan se om en person är känslig eller tålig, och vi hoppas kunna utveckla ett sådant för att undvika att personer blir sjuka när de är på hög höjd, säger Erika Schagatay.
Arbetet har nu resulterat i sex presentationer på konferensen ”World Congress on Mountain Medicine” som pågår 21-24 november, en världskongress som anordnas av International Society of Mountain Medicine vartannat år.