Den norska modellen för återbäring

1. Naturresursskatt: Den ger 1,1 öre/producerad kWh.

2. Egendomsskatt: I Norge är fastighetsskatten lokal. Återbäringen ger maximalt 0,7 % av det taxerade marknadsvärdet. Tumregeln för värdet är är 4:-/kWh, men det finns ett tak som innebär att man får ta ut maximalt 2,74:-/kWh. De flesta kommuner har 0,7 % i egendomsskatt och uträkningen ska då vara 0,007 x vattenkraftsproduktionen i kWh x 2,74.

3. Koncessionsavgifter: Det är en motsvarighet till bygdemedlen i Sverige, dvs en ersättning för skada på naturen. I Norge produceras 130 TWh, delat med 650 miljoner. Det blir 0,5 öre/kWh.

4. Koncessionskraft: Den handlar om vattenkraften som en lokal resurs. Kommunen får köpa till självkostnadspris och sälja motsvarande mängd elenergi som konsumeras i kommunen, maximalt dock 10 % av vattenkraftsproduktionen. Den säljs till spotpris på marknaden, som vi har räknat är på 23 öre/kWh. Från det ska alltså dras det som kommunen betalat för kraften, dvs de kostnader som finns för att producera kraften. Idag i Norge ligger det på 10,84 öre/kWh plus transportkostnader 2 öre/kWh. Det betyder att kommunen kan tjäna 23 öre – 13 öre = 10 öre/kWh.

Från det här ska dras en reduktion till skatteutjämningssystemet, som i praktiken går till de kommuner som inte har vattenkraft. Reduktionen dras från naturresursskatten. Vattenkraftskommunerna får netto 50-60 % av naturresursskatten, vi har räknat med 50 %.

Siffrorna för elförbrukning och vattenkraftsproduktion är tagna från SCB, Kommunal och regional energistatistik 2011. De varierar naturligtvis från år till år.