Jämtland

Tre frågor om brytning av alunskiffer

Uppdaterad
Publicerad

Alunskiffer innehåller uran men också ”batterimetallen” vanadin och andra metaller som är högt eftertraktade i samband med den gröna omställningen. Samtidigt möter prospektering av alunskiffer på många håll hårt motstånd.

Hur stora är egentligen riskerna med brytning av alunskiffer? Och hur höga är uranhalterna i jämtländsk alunskiffer? Här svarar professor Barbara Wohlfart vid Stockholms universitet på tre frågor om alunskiffer.

I Oviksbygden liksom på flera andra håll i landet finns alunskiffer i marken, och det har nyligen kommit nya ansökningar om undersökningstillstånd för att bland annat få bryta vanadin ur alunskiffret. Samtidigt har oron väckts i bygden för att det kan bli aktuellt med nya uranbrytningsplaner nu när ny kärnkraft ska byggas.

Alunskiffer ”kräver särskild hantering för att inte utgöra en potentiell miljörisk”, fastslår SGU, Sveriges geologiska undersökningar.

Gruvplanerna i Jämtland

Den statliga alunskifferutredningen utredde miljöriskerna och föreslog strängare regler vid hantering av alunskiffer.

Baserat på utredningens slutsatser svarar Barbara Wohlfart, professor kvartärgeologi vid Stockholms universitet, på tre frågor om alunskiffer.

Hon har fördjupat sin kunskap kring alunskiffern både i egenskap av professor men också då hon som privatperson berörts av planer på alunskifferbrytning i hemtrakten – planer hon aktivt arbetat emot.

– Men när det gäller alunskiffern och slutsatserna kring dem är fakta otvetydiga. Brytning leder till stora miljöproblem, säger Barbara Wohlfart.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Gruvplanerna i Jämtland

Mer i ämnet