Cia och Sonny Kurtsson i Nässjö kommun har försökt att bli gravida i över fem års tid. När de vände sig till vården fick de veta att hon vägde för mycket. Hon gick ner 47 kilo under några år, men hon säger att det inte räckte och att hon nekades hjälp, trots att hon bara varit några kilo ifrån maxgränsen för BMI.

– Det känns som att de inte ens ville ta i oss med tång. De ville inte ens gå in och titta på ultraljud och se hur mycket äggreserver det fanns, om det fanns en blockering eller om det var någonting hos min man, säger Cia Kurtsson.

Privat klinik

När paret istället gick till en privat klinik godkändes de, trots extrakilona, och då visade utredningen att det berodde på den manliga faktorn.

– Det hade kunnat upptäckas tidigare om de bara tagit oss på allvar och undersökt oss. Ett enkelt spermaprov i en burk.

Är det inte bra då att regionen har ett viktkrav eftersom det ökar chanserna för graviditet och minskar riskerna för mamma och barn?

– Ja, men de kan ändå kolla oss. Peppa oss istället för att ge oss kalla handen. Inte bara skicka ett brev om att jag ska gå ner mer i vikt innan jag ens får komma in.

Känner vikthets

Hon berättar att hon väger sig två gånger om dagen och har fått en osund relation till sin kropp och mat. Hon är kritisk mot regionen och säger att de stirrat sig blind på kilo och inte sett människorna bakom.

Johan Skoglund, verksamhetschef för kvinnokliniken i Jönköping, svarar på kritiken:

– Vi värnar om både mamman och det blivande barnet i våra beslut. Vi vet att en BMI-gräns är viktig för båda parter. När man hör av sig till oss så får man hänvisning och råd om hur man kan gå vidare med sin viktnedgång.

Att hon inte ens kunde få en utredning och då få veta att felet låg i den manliga faktorn, vad svarar du på det?

– Om man ska genomgå behandling så är gränsen 30, så därför är det viktigt att man är där innan man ens utreder. Det gäller även om det beror på mannen, säger Johan Skoglund.