Som journalist är man van vid att arbeta med det oförutsägbara. För många är den utmaningen kanske till och med en av anledningarna till att man valt det här yrket. Men ingen av oss hade nog kunnat föreställa oss ett sådant här år, när allt vändes upp och ner. Vi har fått lägga en hel del annat åt sidan när pandemin påverkat allas våra liv på ett eller annat sätt.
Slitigt år
Vi ska skildra det mest relevanta kring pandemins effekter i länet och granska vad som görs. Vi ska vara tydliga, men inte alarmistiska. Vi ska kunna ge hopp, men inte blunda för den ibland brutala verkligheten.
Det har varit ett slitigt år, där alla reportrar har gjort sitt yttersta för att åstadkomma en bra journalistik under ibland väldigt speciella omständigheter. Hur vi lyckats med det kan bara publiken avgöra. För mycket eller för lite, får vi ibland höra. Men även många som är tacksamma över vår journalistik.
Drömmer om en annan tid
Men mitt i detta påverkas naturligtvis vi alla på redaktionen även som människor. Vi har stenhårda restriktioner för att hindra smittspridning på redaktionen; ingen får jobba vid minsta symtom, vi spritar utrustning och håller avstånd. Fler intervjuer görs digitalt. Bland annat.
Men vi har självklart samma oro och samma frågor som alla andra. För oss själva och för våra närmaste. Vi saknar det sociala umgänget med vänner och släktingar, och att kunna resa som vi vill. Och vi drömmer självklart som alla andra om en annan tid – helst så fort som möjligt.
Men till dess kan jag lova att vår redaktion ska fortsätta göra vårt bästa för att hålla dig informerad, och för att du ska få svar på dina frågor.