Isuf Kuroshi var hemma med sin fru den här dagen och vid lunchtid började han känna sig dålig. Han berättar att allt snurrade.

– Hela huset gick runt. Och jag mådde inte bra, hade svårt att sitta och ligga och jag hade jätteont. Jag var rädd och hjärtat bara bankade, berättar Isuf Kuroshi.

”Försökte nå telefonen”

Han pekar i rummet där han ramlade.

– Jag försökte nå telefonen men räckte inte. Sedan kom min fru och såg att jag ramlat och hjälpte mig upp. Därefter satt jag på en soffa och väntade på ambulansen. Jag bara satt och tiden släpade sig fram.

Lång väntan

Och det blev en lång väntan. Både Isuf och hans fru uppskattar att det tog en timme.

– De sa när jag ringde att det skulle ta cirka en timme innan de kom och för mig var det en väldigt lång tid eftersom jag var ensam med min man och inte orkade lyfta honom själv om något skulle hända, berättar Rushe Kuroshi

”Kan ju dö”

Isuf är ännu inte helt återställd. Men säger att han ändå hade tur för på sjukhuset blev han väl omhändertagen. Men både han och hans fru önskar att det fanns en stationär ambulans i Aneby.

– Människor kan ju dö under tiden de väntar, säger Rushe Kuroshi.

Vill samarbeta med räddningstjänst

Landstingsrådet Mia Frisk, menar att de som bor i glesbygden inte kan förvänta sig samma ställtider som de som bor i tätorten.

– Vi har som sagt glesbygd och frågan är hur mycket en ambulansverksamhet får kosta, säger hon och poängterar att det är bättre att jobba som i dag – genom att ha ett samarbete med räddningstjänst som har hjärtstartare och initialt åker på akuta larm.

– Att ha samma inställelsetid för alla invånare har vi inte ekonomi för, tyvärr, säger hon.