Det var en förvånansvärt samlad – men bitvis väldigt berörd Johan Gustafsson som på torsdagen för första gången mötte ett stort pressuppbåd och berättade om sina drygt 2.000 dagar i fångenskap i Mali.

Mest tårögd blev Johan Gustafsson när han talade om stödet han har fått.

– Jag vill tacka alla som någon gång skänkt mig en tanke. Det har varit tuffa år. Det värmer lika mycket varje gång jag hör någon välkomna mig hem, säger Johan Gustafsson med blanka ögon.

”Förstår att de skjutit honom”

Han berättar om kidnappningen, hur han vaknade på hotellet i Timbuktu av ett tumult utanför. Ett tumult som slutar med att att han och en grupp andra turister blir upptvingade i en bil. En tysk man, Martin, vägrar.

– De slår på honom men han rör sig inte, värjer sig inte. De försökte tvinga upp honom på bilen men han hoppar ner.

– Vi hör två skott från hållet där Martin stått, vi förstår att de skjutit honom, berättar Johan Gustafsson och tar ett djupt andetag.

– Sen kommer de till oss och frågar vilken nationalitet mannen som skjutits hade.

TV: Hör Johan Gustafssons egna ord om kidnappningen

Avrättningen blir en signal för Johan och de andra kidnappade. De beväpnade männen menade allvar.

– Jag insåg att det var mer eller mindre hopplöst. Att jag kunde bli dödad när som helst. Jag såg det som att jag försatt mig i den här situationen själv. Och om jag skulle kunna bli fri så skulle jag behöva ta tag i det själv.

Johan Gustafsson berättar hur de körs runt, slår läger på olika platser och kedjas på nätterna.

– På varje nytt ställe bygger jag en koja där jag kan vara under dagen. Jag har blivit väldigt bra på att bygga kojor, säger han och skrattar till.

Konverterade till islam för att överleva

Han berättar att han bestämde sig för att ta chansen att bli fri – hur farligt det än skulle vara – om han någon gång fick den.

En chans som Johan såg var att konvertera till islam. Eller åtminstone säga att han gjort det.

– Det var det enda jag kunde komma på, men jag gjorde det egentligen utan något större hopp.

Det desperata draget verkade fungera.

– Dödshotet som hängt över mig försvann gradvis efter att jag konverterade. Med tiden så fick jag en viss tillit att det här faktiskt hade räddat mig. Jag blev inte längre kedjad på nätterna och jag kunde gå runt fritt i lägret.

Så småningom strukturerade han upp sitt liv i lägret. Förutom böner och måltider började han träna enligt ett strikt schema.

– Mitt fokus var att hålla mig vid liv, och så frisk som möjligt.

Han joggade i stora cirklar och sydde säckar som han använde som vikter för styrketräning.

– Jag sydde till och med en fotboll som vi spelade med, när det var tillåtet med bollsport, ibland var det okej och ibland var det haram, alltså förbjudet.

LÄS MER: Detta har hänt

Efter drygt ett år i fångenskap gjorde Johan till slut ett flyktförsök. Han berättar hur han gick i två nätter och gömde sig i två dagar. Utan att se ett enda tecken på liv. Sedan hittade kidnapparna honom.

– Känslan var både skräck och lättnad. Jag var rädd att jag var på väg mot ingenting när jag gick, men samtidigt visste jag att straffet kunde bli avrättning.

Men straffet uteblev, visserligen åkte han ner i rang och kunde inte gå fritt i lägret längre men han kom undan med en varning.

Och efter fem år och sju månader kom äntligen friheten.

– Jag trodde aldrig att det skulle bli så enkelt. Att dörren bara skulle öppnas.

”Min familj står där och bara hoppar”

Johan berättar hur det kom en bil till lägret och en man han aldrig tidigare sett sade till honom att packa. Sedan blev han skjutsad länge, länge innan en man sade ”vi släpper dig här”.

– Sen hörde jag på klingande svenska: ”Johan”. Då står ett gäng tårögda svenska poliser där. De bildar en skyddande ring runt mig tills vi kommer till Arlanda. Där möts jag av utrikesminister Margot Wallström och min familj står där och bara hoppar, säger Johan och ler stort.

När frågan om en eventuell lösensumma kommer upp svarar Johan Gustafsson att han inte vet mer än andra men att han hoppas att det inte förekommit någon.

– Jag hoppas och tror att Sverige håller sitt ord på att inte ge pengar till den här organisationen.

Varför tror du att du blev fri?

– Jag hoppas ju att de var riktigt rejält trötta på mig, säger han och spricker upp i ett stort skratt.

LÄS MER: Kidnappade Johan Gustafsson släppt

Det långa skägg han samlat på sig under tiden i fångenskap är nu borta. Familjen har, som utlovat, fått klippa av det bit för bit.

Johan Gustafsson avslutar presskonferensen med att samla familjen vid det lilla podiet där han berättat om kidnappningen, tiden i fångenskap och frigivningen. Mamma, pappa, systrar och flickvän har alla följt med för att stötta. Att komma hem till dem beskriver han flera gånger som ”enorm lättnad”.

– Det är inte riktigt den där sprudlande glädjen. Jag är ganska trött. Jag har varit inställd på kamp så länge. Man slätar över allt som har med hopp att göra. Under fångenskapen sa folk hela tiden ”snart, snart”. Så man blir duktig på att stänga av och plocka ner hoppet. Men när jag såg familjen så var det en enorm, enorm lättnad.