När vi pratar på telefon med Johannes sista dagen på resan sitter han på en militärbas nära flygplatsen och inväntar flyget som går via Förenade Arabemiraten hem till Jönköping.
Vad känner du idag?
Det känns skönt att åka tillbaka. Men det har varit en väldigt intressant vecka och det dröjer nog ett tag innan man landar i vad man har varit med om. Jag har jobbat så intensivt och det har varit många intryck.
Landet är väldigt vackert, med ståtliga berg. Samtidigt som det är väldigt ”fult” också, med fattigdom och om misär. Verkligen kontrastrikt.
Vad har gjort starkast intryck på dig?
Att vara på platsen där de två svenskarna och tolken dödades var starkt och man insåg vilken farlig plats det är att vara på. Och de människor jag mött, framförallt barn när jag varit ute på patrull. De är nyfikna och försöker kommunicera, fast vi har inte riktigt lyckats förstår varandra. Det är märkligt hur man vänjer sig vid saker, som till exempel närvaron av vapen och skydd. Och likadant är det för barnen. Det finns massa vapen överallt men folket här är så vana vid det och tänker inte på det. De har levt i ett land med oroligheter så länge. Men när jag kommer med kameran så blir de genast nyfikna och vill titta på den. En kamera väcker mer uppmärksamhet än vapen.
Hur många är det som åker tillbaka nu?
Det är drygt 70 stycken. Många tjänsteresenärer som till exempel har jobbat med att sköta fordon, jobba med sjukhusresurser och så på campen.
Alla soldater har bytt om till civila kläder nu och de tycker att det är väldigt skönt. Det är inte så mycket privatliv när man lever på campen. Man gör i princip allt tillsammans. Äter, sover, duschar.
Bilderna du tog igår kan du berätta om dem?
Jag har besökt en vanlig skola där barnen går i skift för att lokalen är så liten. Som en normalstor svensk toalett ungefär. Det finns ingen belysning och det är väldigt nergånget. Ändå är det en normalstandard i afghanska mått mätt. Och det är intressant, för när man varit här en vecka tycker man att det ändå är ok standard för att man så snabbt vänjer sig.
Det finns också en kvinna med ett barn på en av bilderna. Jag var ute med en så kallad ”genderofficer”. De jobbar med könsfrågor och här besökte vi en hantverksrörelse där kvinnor kan träffas för att göra hantverk ihop.
Johannes är i Afghanistan och gör inslag för Smålandsnytt och Jönköpingsnytt, om situationen för de svenska soldaterna och livet på plats. Inslagen kommer att sändas efter att Johannes kommit hem. Under tiden han är där kommer han dagligen att rapportera på vår hemsida. Johannes åker som så kallad inbäddad journalist, alltså en resa arrangerad av Försvaret från Sverige.