Det är nu två år sedan Moa Lindmark slutade högstadiet. Hon gick i en klass där majoriteten var killar och hon minns tiden som tuff då både hon och andra tjejer i klassen utsattes för både psykiska och fysiska kränkningar.

– De bedömde kroppar, de bedömde allt möjligt på tjejerna, de hade olika smeknamn på hur tjejerna såg ut. Jag vet att det var så pass jobbigt för många tjejer att de ville ha på sig t-shirt när de åkte och badade med klassen, berättar Moa Lindmark.

Övervägande under 15 år

Enligt en polisrapport är skolan den offentliga miljö där de flesta fysiska sexuella ofredandena äger rum. Den övervägande delen av de utsatta är flickor som är yngre än 15 år.

– Det var allt det här tafsandet, en hand på rumpan och en hand på låret, och stå lite extra nära och sådana saker som var väldigt obehagligt. Man orkade knappt säga ifrån eftersom det hände hela tiden, säger Moa Lindmark.

Hon tror att det som hände under högstadiet har påverkat hur hon är idag, men det är först nu några år senare som hon insett hur.

– Det är klart att det var jobbigt. Men det var inte lika tufft då som jag tycker att det är nu, det sätter sig i efterhand på något konstigt vis.

Borde prata om ämnet

Trots det som Moa gick igenom lägger hon ingen skuld på sina lärare, men hon tycker däremot att man borde prata mer om ämnet i skolan.

– Jag hade vissa lärare som försökte hjälpa mig, men det är klart att man ser inte allt om lärare. Vissa lärare kunde nog gjort mycket mer än vad de gjorde, men många gjorde också mycket. Sedan tycker jag att skolan allmänt borde undervisa lite mer om jämlikhet.

I dag har Moa lagt händelserna bakom sig, men uppmanar ändå de som blir utsatta för ofredanden och kränkningar att stå på sig och våga säga ifrån.

– Det var synd att inte vi tjejer stod upp för varandra mer, säger hon.