– Oavsett om man är yrkesverksam eller vårdnadshavare är det viktigt att våga fråga om något är fel eller tokigt, säger Ida Lönnström, ansvarig för stödverksamheten på Novahuset i Linköping, en ideell förening som arbetar mot sexuellt våld.

Tabu att prata om

Undersökningar visar att var fjärde elev i årskurs 3 på gymnasiet någon gång under uppväxten utsatts för sexuellt våld, enligt stiftelsen Allmänna barnhuset.

I vuxen ålder är det en av tio kvinnor och en av hundra män som svarar att de efter sin 18-årsdag utsatts för påtvingande samlag, enligt Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, vid Uppsala universitet.

Kan vara ännu fler

På stödföreningen Rise, riksföreningen mot incest och andra sexuella övergrepp i barndomen, menar de att det kan vara fler än så.

– Det är enormt stora mörkertal. Man pratar ju om att så många som en av fyra har utsatts sexuellt som barn och vi vet att många inte pratar om det förrän långt senare, säger Gunilla Sunnros, stödsamordnare på Rise.

”Vi måste bli bättre”

Enligt studier saknar vården i Sverige en struktur för att tidigare upptäcka sexuell utsatthet och att samordna och effektivisera omhändertagandet av de drabbade. Därför pågår nu ett unikt samverkansprojekt i Jönköping som leds av Helena Kilander, barnmorska och forskare vid Hälsohögskolan i Jönköping.

– Vi behöver bli bättre på att samordna oss. Vi har sett i en medborgarenkätundersökning att man upplever att det är svårt att veta vad man ska vända sig och då kan det upplevas som att det inte finns någon hjälp att få.

I klippet nedan berättar Gunilla Sunnros, stödsamordnare på Rise, om det stora mörkertalet och att många utsatta inte berättar om vad de upplevt förrän i vuxen ålder.