Vårt uppdrag är att berätta för att ge svar på viktiga frågor, men samtidigt inte smaska i detaljer. Vi har sedan Tove rapporterades försvunnen i oktober tvingats ta en rad pressetiska beslut.

Namn och bild på Tove

Detta var inledningsvis inte självklart. Vi visste då inte ens om Tove hade försvunnit av egen vilja, eller om brott låg bakom. Efterhand blev fallet mer och mer synonymt med hennes namn och därför svårt att undvika. Efter kontakt med familjen beslutade vi därför att använda förnamnet. Efternamnet har vi avstått efter önskemål från de närmaste. Den porträttbild som vi har använt vid några tillfällen kommer också från familjen.

De misstänkta

SVT är alltid restriktiva med namn och bild på misstänkta. Att publicera namnuppgifter får enorma konsekvenser för all framtid. I det här fallet handlar det om två unga personer, tidigare ostraffade. Det finns även en familj kring dem som skulle drabbas hårt av utpekanden. Som utgivare har jag därför hittills inte sett någon anledning att namnge de misstänkta, även om jag förstår att många är nyfikna. Nu ska fallet också prövas i hovrätten – det innebär även att fallet inte är rättsligt avslutat ännu.

Rättegången

Under rättegången har vi försökt att berätta det som är relevant och kan ge svar på de frågor som många ställer sig. Att vara på plats och ge bevakningen stort utrymme är i detta fall självklart med tanke på det enorma intresset. Samtidigt har vi vinnlagt oss om att visa hänsyn – både till offret och till anhöriga. Vi har därför till exempel avstått från en del av de mest känsliga detaljerna som inte direkt tillför något. När vi använt delar av ljudet från rättegång, har vi också haft fokus på relevansen.

Det är lätt att ryckas med i känslor när något sådant här obegripligt och fruktansvärt sker. Medias uppgift är dock inte att agera domstol eller straffinstans. Vi ska berätta så sakligt som möjligt.