Habo är en av de orter där de som arbetar med ensamkommande barn nu känner sig hjälplösa. Här syns effekten av den nya asyllagen. Beteendet hos de ensamkommande har ändrats sedan de kom 2015.

– Det är jättemånga som mår jättedåligt psykiskt och går i självmordstankar och har självskadebeteenden, säger Jenny Lilja, projektledare för integrationsprojektet Mötesplats Habo.

– Det såg vi inte när de kom hit, trots att de var väldigt traumatiserade av flykten.

Som bortblåst

Bakom uppropet står den opolitiska organistationen ”Vi står inte ut”.

Organistationen menar att decenniers forskning om ensamkommande barn och ungas behov är som bortblåst. Kraven är stopp för omflyttningar och utvisningar av ensamkommande och ge det man kallar amnesti för de som varit här mer än ett år

Förutom tusentals privatpersoner har organisationer, församlingar och politiska partiavdelningar skrivit under. Bland dessa centern i Habo.

– Socionomer, läkare, lärare, jurister, familjehem, volontärer och många, många fler som dagligen möter ensamkommande, larmar om att deras arbetssituation har raserats och vi tycker det är viktigt att lyssna på dem, säger Hanna Englund (C), kommunstyrelsen Habo.

Mötesplats

I gamla Folkets hus i Habo finns ”Mötesplats Habo”. Dit kommer många ensamkommande

och de personalen Jenny Lilja möter blir allt dystrare.

– De säger: Ska jag orka kämpa längre? Jag orkar inte, nu ger jag upp, berättar Jenny Lilja.

– På sociala medier skriver de ”tack för den här tiden” och ”den här världen är ingenting för mig” och ritar bilder av personer som hänger sig.