– Skadorna orsakade av lodjur i södra och mellersta Sverige är inte av sådan omfattning att vi tycker att det finns fog för licensjakt i de delarna av landet, säger Benny Gäfvert, rovdjursexpert på WWF, och fortsätter:

– Vi har omkring 50–100 angrepp per år på tamdjur i södra och mellersta Sverige, vilket får ses som relativt få om man jämför med andra skaderisker som finns.

WWF ifrågasätter också om det undantag som görs för jakten är förenligt med EU:s art- och habitatdirektiv, där jakt på en strikt skyddad art som huvudregel är förbjuden. I direktivet finns listade arter och naturtyper som är av intresse att bevara för att säkra den biologiska mångfalden.

Stammen har växt

Efter några år med minskande stam har den svenska lodjurspopulationen växt. Den senaste inventeringen från Naturvårdsverket visar att det finns runt 1 450 lodjur i landet, cirka 60 finns i Jönköpings län där man nu får skjuta 17. Enligt myndigheten ligger populationen därmed med marginal över referensvärdet för gynnsam bevarandestatus som är minst 870 individer.

– Om man uppfyller fastställd miniminivå för att lodjuren ska kunna överleva långsiktigt, då delegerar vi rätten till länsstyrelserna att besluta om licensjakt. Sedan är det helt deras fråga om licensjakt är lämpligt och om det behövs, säger Carl-Johan Lindström, chef på viltförvaltningsenheten på Naturvårdsverket.

– Däremot när jakten är avslutad tittar vi på hur många som fälldes och hur det ser ut med populationen. Vi utvärderar och då har vi möjlighet att ta tillbaka den här rätten, om vi ser att det finns risker för populationen, tillägger han.