Som ordförande i jägareförbundet i Arjeplog har hon fullt upp med att hantera alla praktiska frågor i samband med provtagningarna av fällda älgar i jaktvårdsområdena.
En extra älg
Och hittills har hon fått fram en statlig manual för sanering av slaktlokaler och slaktplatser och en förändring av tilldelningen.
– Vi har fått en älg till på tilldelningen eftersom CWD-älgen anses kasserad och det är bra för det aktuella jaktlaget. Till helgen jagar vi igen, men vi är beredda på att det kommer att upptäckas fler fall av CWD-smittade älgar i Arjeplog och Arvidsjaur, säger hon.
Osäkerhet bland älgjägarna
Elisabeth Lestander menar att det finns en stor osäkerhet bland arjeplogsborna eftersom myndigheterna inte kan säga om det är farligt eller inte att äta älgkött efter alla CWD-larm.
– Vi har många frågor som ännu är obesvarade. Är det riskfritt att äta köttet? Har det här funnits tidigare?
– Jag har egentligen inte velat äta så mycket älgkött själv den sista tiden. Man känner faktiskt en liten olust inför det just nu, säger hon.
Viktigt ta prover
Hon tror att CWD-larmen kommer att påverka både synen på älgkött och renkött i framtiden.
– Vi vet inte utbredningen av det här ännu. Det är därför som det är så viktigt att vi fortsätter att skicka in prover på fällda älgar. Sedan väntar vi på att den första smittade renen ska upptäckas och vad som händer då, säger Elisabeth Lestander.
FAKTA OM AVMAGRINGSSJUKA (CWD)
Smittsam variant av avmagringssjuka, även kallad klassisk CWD (Chronic Wasting Disease), påvisades för första gången i USA på 1960-talet och har sedan dess fått omfattande spridning och negativ påverkan på hjortpopulationer i USA och Kanada.
Första fallet av klassisk CWD i Europa påvisades på vildren i Norge 2016, där hela den drabbade flocken har avlivats för att undvika att sjukdomen sprids.
Att smittsamheten kan variera mellan olika varianter av CWD beror på att smittämnet, prioner, är ett av kroppens egna proteiner som har ändrat form. När ett djur får i sig prioner (från ett annat djur) fungerar de som en mall för de normala proteinerna som då också börjar ändra form.
Men processen att kroppens egna proteiner ändrar form verkar hos äldre djur också kunna starta utan att djuren har smittats av prioner från ett annat djur, så kallad spontan, eller atypisk variant.
CWD har hittills bara påvisats naturligt hos hjortdjur. Risken för spridning till människa bedöms som mycket låg, men kan inte helt uteslutas.
Källa: Jordbruksverket