Kaj Linna om...
...det nya livet
– Det är fortfarande en del ouppklarade saker och det går inte att släppa Sverige riktigt ännu, men vi är på god väg.
...de förlorade åren i fängelse
– Självklart kunde jag vara kall och säga att det är spilld mjölk, men det känns alldeles förjävligt när jag tänker på det, och det gör jag flera gånger om dagen. Men man måste acceptera det. Det går inte att vrida tillbaka klockan.
...den fortsatta polisutredningen
– Ska man vara realist och se på hur många olösta brott som finns så det ett svårt läge. Men det skulle vara väldigt märkligt om jag skulle komma till polisutredarna med förslag och peka. Samtidigt är det alldeles uppenbart för min del hur det har gått till. Alla pekar entydigt på att det har varit en diskussion kring en narkotikaaffär i Piteå om tillgängligheten till pengar. Då har bröderna Lindberg (mordoffret och hans bror som påstods ha en hel del pengar i hemmet, reds anmärkning) som bor utanför Piteå kommit på tal.
...skadeståndet
– Min advokat har lämnat in begäran och han beräknar att det kommer att dröja åtta till tio månader innan det kan betalas ut. Vi har begärt ett förskott på 5,5 miljoner för att kunna komma igång med livet här nere. Under tiden har vi fått hjälp av människor som inte har några större problem med att låna ut lite pengar.
– Själva skadeståndet handlar om en frivillig åtgärd från Justitiekanslern när det begärs in. Utanpå det blir det en process där vi kommer att stämma staten och där kan jag nästan utgå från att jag och JK inte kommer att vara överens om vad som är kompensation nog. Den delen kommer att ta ett par-tre år. Vi har också funderat på om det också går att stämma staten i Europadomstolen.
...inrättandet av ett resningsinstitut
– Jag brinner verkligen för det och jag tror att jag är en nagel i ögat på många politiker som inte vill ha det här. De känner väl att det blir ytterligare fler skandaler. För när resningsinstitutet är på plats kommer det uppdagas hur många oskyldiga det är som faktiskt är dömda. Om jag ska dra till med en siffra tror jag att det är så många som fem procent som är felaktigt dömda.