Satelliten Viking placerade Sverige bland rymdnationerna och innebar starten på en ny vikingatid, i alla fall i rymd-Sverige.
– Det innebar att vi kom in bland de stora länderna som kunde bygga satelliter. Det var många som trodde att vi inte skulle kunna det, säger Bengt Hultqvist, 89, en av de verkliga veteranerna inom rymdforskningen och den som starkast drev Vikingprojektet.
Satellitprojekt blev snöfest
I dag föreläste han i ämnet på Institutet för rymdfysik som han var med att grunda i slutet av 1950-talet.
Kanske den stora höjdpunkten på hans karriär inföll natten mot den 22 februari 1986 då satelliten Viking sköts upp i Franska Guyana. Det var inte forskare och rymdtekniker som följde uppskjutningen. I Kiruna hölls en vaka som också fick ett snötema, och som kom att utvecklas till den årligt återkommande Snöfestivalen.
Försök eller inget
När uppskjutningen lyckades och satelliten började leverera data infann sig både glädje och lättnad bland rymdforskarna. Satelliten var byggd på billigast möjliga sätt och det fanns inga backup-system som på andra satelliter.
– Det var verkligen ett idealtillfälle för ett högriskprojekt. Vi hade det mycket enkla valet, antingen ett försök eller ingenting, säger Bengt Hultqvist.
För dyrt i dag
Viking kom att följas av flera helsvenska satelliter, som Freja, Astrid och Oden.
Men sedan ett antal år finns inte utrymme för några nationella satellitprogram inom det europeiska samarbetet. Kostnaderna för de gemensamma europeiska projekten har blivit för höga.