Sedan den 1 januari 2020 behöver polisen inte längre söka tillstånd för övervakning med hjälp av UAS, som i folkmun kallas drönare.

Men polisen måste överväga om syftet med bevakningen väger tyngre än allmänhetens intresse av att inte bli bevakad. Det ska finnas risk för allvarlig brottslighet och syftet med bevakningen ska vara att förebygga, förhindra eller upptäcka brott.

Forskaren tveksam om man hittar jaktbrott

I sitt beslut om drönarbevakning i Arjeplog motiverar polisen det med att det i området finns problem med jaktbrottslighet, men de vill även använda drönarna för att upptäcka skoterkörning i förbudsområden.

– Problemet med stora ytor är effektiviteten, kommer man hitta några jaktbrott på det här sättet? Är det värt att riskera integritetsinskränkningar som det kan medföra? säger Ingrid Helmius, doktor i offentlig rätt vid Uppsala universitet.

Polisen: Minimalt intrång på individen

I beslutet menar även polisen att få människor befinner sig i området och att de som vistas där är skoteråkare och till viss del skidåkare. De bedömer att intresset att övervaka området väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad.

”Kamerabevakning med UAS sker ofta från hög höjd för att få överblick över ett område. Detta innebär att de flesta personer som träffas av bevakningen inte går att identifiera. Detta minskar intrånget i den personliga integriteten avsevärt.”, skriver polisen i beslutet.

Tycker att polisen ska söka tillstånd

Ingrid Helmius menar att det hade varit bättre om polisen istället sökte tillstånd för drönarbevakning från en annan myndighet, precis som det var tidigare.

– Då måste polisen ordentligt motivera bevakningen och har då ryggen fri när två myndigheter tänkt likadant. Då har polisen ett tillstånd och vet att man gör rätt.