Tingsrätten slog fast i sin dom att det är Girjas sameby, och inte staten genom länsstyrelsen, som har rätten att upplåta jakten och fisket inom samebyns renskötselområde.

Nu ska hovrätten pröva ärendet och argumenten, vittnesmålen och bevisföringen är i stort sett desamma som i tingsrätten. Så här resonerar de båda parterna.

1) Staten.

Staten är markägare och äger därmed rätten att bestämma om jakten och fisket.

– Så ser vår lagstiftning ut. Grundregeln är att det är den som är ägare till fastigheten som är innehavare av den här rätten. Däremot har samebyn rättigheter att driva sin rennäring och i den rättigheten ingår också rättigheten att jaga och fiska. Men det är inte en rättighet som de har ensamma och de får iten disponera över den på annat sätt än lagen ger möjlighet till, säger Anna Skarhed, justitiekansler.

2) Samebyn.

Samebyn har brukat området sedan lång tid tillbaka och kan hävda sedvanerätt och urminnes hävd. Det är ingen som har brukat området i lika stor utstärckning och det finns ingen som har försökt hindra samebyn att bruka marken. Samerna har också betalat skatt för markanvändningen.

– För oss gäller det att göra tydligt att samebyns rätt följer av rennäringslagen och historien.  Det ska vi göra ännu tydligare än i tingsrätten, säger Girjas juridiska ombud Peter Danowsky.

3) Den oberoende experten.

Enligt Sameradions och SVT Sápmis expertkommentator Eivind Torp fanns det en avgörande uppgift som avgjorde målet i tingsrätten.

– Samebyn kunde visa att samerna hade jakt- och fiskerätt på området redan innan staten blev ägare till marken. Det är kärnpunkten i målet.