Tetiana har bott i en liten by i Norrbotten i nästan tre år, men hennes tonårssöner frågar fortfarande: ”Mamma, när ska vi åka tillbaka till Ukraina? När får vi träffa mormor?”.
Tetianas hemstad, Melitopol, erövrades av den ryska armén två dagar efter den fullskaliga invasionens början. Hennes mamma blev kvar där.
– Vi spelar in intervjun utan att visa mitt ansikte eftersom jag inte vill utsätta min mamma för fara, säger Tetiana.
Förhör efter telefonsamtal
Rädslan är inte ogrundad. En gång tillbringade hennes mamma tre dagar i en cell bara för att hon pratade ukrainska i telefon.
Hennes telefon beslagtogs, alla kontakter granskades, och hon förhördes om varje person i samtalslistan.
– Det är skräckvälde. De vill att vi ska vara rädda, att vi ska skaka av skräck.
”Känn som att vi är övergivna”
Den senaste tidens politiska utspel kring kriget i Ukraina skapar stor oro.
– I tre år har ukrainare levt i helvetet. Och efter de här nyheterna känns det som att vi bara har blivit övergivna, Tetiana knyter sina nävar. Vi hoppas verkligen på Europas hjälp.
På andra sidan frontlinjen säger Tetianas mamma:
– Människor biter ihop och väntar.
För henne betyder Trumps plan ett livslångt liv under ockupation. För hennes dotter är det en krossad dröm om att få återvända hem.