Det har gått nästan nio år sedan 21-årige Fredrik Oskarsson Rantavaara och hans 52-årige pappa Kenneth Oskarsson störtade cirka 100 meter ned i ett gruvschakt i LKAB:s Vitåforsgruva i Malmberget. Fredrik och Kenneth besiktade ett så kallat skipschakt när linan lossnade från infästningen i mobilkranen. Det var den 18 maj 2010 och efter dödsolyckan vändes livet upp och ned för deras anhöriga.

– Men rent mentalt känns det som att det hände förra veckan, säger Ylva Reinesund.

Sov bredvid altaret

De två första åren levde Ylva som i en dimma. Det gick knappt att sova. Istället satt Ylva i Fredriks fåtölj med ett altare av honom bredvid sig. Och Fredriks äldre syskon, Martin och Maria, blev så knäckta att de valde att hoppa av sina utbildningar. Ylva fortsatte dock att arbeta som sjuksköterska tills kroppen sa ifrån.

– Jag försöker att inte tänka på det som hänt så mycket, men på kvällen när det är tyst kommer alla tankarna och jag tänker på vad jag kunde ha gjort. Kunde jag ha stoppat honom från att jobba där?

Sju år på slutgiltig dom

Ylva Reinesund och hennes familj fick vänta i hela fem år innan rättegången drog igång. Åklagaren krävde 15 miljoner i företagsbot, alltså tre miljoner var för de fem företag som åtalades. Enligt åtalet var inte mobilkranen tillverkad eller konstruerad för personlyft.

Men tingsrätten valde att fria alla åtalade då de bland annat menade att det var utrett att den valda arbetsmetoden var förenlig med gällande krav på tillfälliga persontransporter. Domen överklagades men fastslogs sedan av hovrätten.

Betalda skyddsombud

Ylva Reinesund anmälde sedan fallet till Justitieombudsmannen (JO) för den långdragna utredningen. Detta ledde till att JO kritiserade åklagaren, åklagarmyndigheten och polismyndigheten i Norrbotten för den långsamma handläggningen.

– Jag hade önskat att staten betalade skyddsombud, att man anställde fler arbetsmiljöinspektörer och att det var mer rutinerat folk istället för att outsourca. Men jag förstår att det är en utopi.