Agneta Silversparf, bosatt i Boden, har varit aktiv inom många samiska föreningar och hon har arbetat som renuppköpare.
– När jag arbetade som renuppköpare under 80-talet köptes 120.000 renar per år. Numera är den siffran nere på 55.000 renar. Resten tar rovdjuren. Renägare har rätt till rovdjursersättning men det kompenserar inte att rovdjuren dödar allt fler renar säger hon.
Besvikelse mot staten
Agneta Silversparf känner de som nu står åtalade vid Luleå tingsrätt för att ha tjuvjagat och plågat björn, lo och järv.
Hon är orolig att de misstänktas kopplingar till renskötseln ska ge uppfattningen att grupper inom rennäringen vill skjuta rovdjur för nöjes skull.
– Jakten på rovdjur handlar mer om missnöje och besvikelse mot staten och länstyrelsens som beslutsfattare. Aktiva inom rennäringen upplever att beslutsfattarna inte riktigt gör någonting för att stoppa rovdjuren från att döda deras renar. Oförståelsen från staten är så total.
– Jag har själv fått nästan alla mina renar dödade av rovdjur. Det blir nästan ingenting kvar till matbordet, fortsätter hon.
”Renägarna föder rovdjuren”
Men det måste väl finnas plats för både rennäring och rovdjur?
– Absolut, men nu är det så att rovdjuren håller på att äta upp många samebyar. Det är egentligen renägarna som föder rovdjuren. I den sameby som det nu finns åtalade är det närmare 50 procent av årskalvarna som äts upp av rovdjur, säger Agneta Silversparf.
Enlligt en forskningsrapport som rovdjursforksaren Peter Segerström publicerat, så kan en björn döda 40 renkalvar på några veckor.
– Det finns oberoende forskning som visar hur rovdjuren ställer till det för rennäringen. Ändå ska de vara fridlysta utom de gånger länsstyrelsen gör undantag och tillåter licens- eller skyddsjakt, säger Agneta Silversparf.
Hon säger vidare att rennäringen inte ses som någon framtidsbransch:
– Unga samer har ingen framtidstro när det gäller rennäringen. De inser hur svårt det är att överleva på renskötseln.
LÄS MER: Rovdjuren hårt drabbade av tjuvjakt