I köksfönstret i Grelsbyn står tomatplantorna som Maria Anacona hoppas ska frodas i trädgården i sommar. Det är ett par månader sedan familjen blev husägare efter sju år i Sverige och Överkalix.
För sju år sen kom familjen som kvotflyktingar från ett våldsamt Colombia. Just tryggheten i det lilla Överkalix, särskilt för barnen, är det som fått dem att bli kvar.
-Jag tycker det är lugnt och bra för oss ungdomar. Man kan gå ut när som helst utan att man är i risk eller fara. Och så är det bra skola, säger 14-åriga dotter Luisa Anacona Castano.
Idag har båda föräldrarna Rubian och Maria fasta jobb på Överkalix kommun, Rubian som personlig assistent och Maria som städare. Vägen har gått via svenskundervisning, praktikplatser och vikariat.
-Vi har haft tur som fått jobb. Vi har fått mycket kompisar här i Överkalix och de har rekommenderat oss, säger Rubian Castano Galvis, som också är nöjd med den svenskundervisning de fått från kommunen.
Rubian tror att det är svårare att som invandrare komma in i samhället och få jobb om man kommer till en stor stad:
-Om man bor i en stor stad finns det så mycket folk och det är svårt att hitta jobb, säger han. Och mina kompisar som bor i stora städer säger att det mycket folk på svenskundervisningen och rörigt.
En alldeles särskild betydelse har den svenske vännen Karl-Erik haft. Karl-Erik har hjälpt dem med papper och kontakter. Honom lärde Rubian känna i tvättstugan när de var nya i Sverige.
-Jag brukar säga att Karl-Erik är nästan som min pappa i Sverige, säger Rubian
Både Rubian och Maria är tacksamma över den hjälp de fick från samhället som nyanlända till Sverige. För Maria är den viktigaste valfrågan fler jobb till Överkalix.
-Det är så lite jobb så många flyttar härifrån. Om det finns lite mer jobb kanske fler stannar. Det är en fin kommun, säger Maria Anacona.