– Vi vill komma i kontakt med människor som kan vittna om skallmätningarna, om hur människor upplevde sin tid på arbetsstugor, hur det var i arbetslivet och hur mötet mellan den svensktalande och meänkielitalande minoriteten var, berättar säger STR-T:s verksamhetsledaren och förstudiens sekreterare Maja Mella.

– Alla synpunkter, positiva som negativa tas emot, säger hon.

Belysa det okända

Under 1900-talets första hälft gjordes rasbiologiska undersökningar på samer och tornedalingar. Undersökningarnas syfte var att reda ut skillnader mellan olika raser och skydda den egna rasens särart.

Enligt den ariska rasteorin räknades finnar, samer och tornedalingar till den mindre värdefulla östbaltiska rasen. Det svenska rasbiologiska institutet grundades 1922 och var det första i världen. Dess förste chef var Herman Lundborg och hans idéer om rasbiologi spreds bland annat till Tyskland.

– Förstudien är symboliskt viktig och belyser det många inte känner till, menar Maja Mella.

Bekräfta teori om raser

”Rasbiologin beskrevs som en kombination av ärftlighetsforskning, biologi, medicin och antropologi. Den skulle vara en vetenskap som bekräftade rasteorin. Uppgiften var att skilja raserna från varandra genom att identifiera och klassificera yttre fysiska kännetecken som ansågs ärftliga.”

”Enligt rasbiologerna var de viktigaste rasmarkörerna formen på huvudet och dess olika delar (hjärnskål, ansikte, käkar, näsa). Till markörerna hörde också färgen på hud, hår och ögon”, skriver historikern Lennart Lundmark i ”Allt som kan mätas är inte vetenskap” utgiven av Forum För Levande Historia.