Plusgrader och regn i december har blivit en allt större orosfaktor för många renskötare de senaste åren. På skiljningsgärde i Buollánorda, väster om Kiruna, berättar biologen och renägaren Katarina Inga att klimatförändringarna ofta finns med i funderingarna.
– Jag tänker på det nästan varje dag. Man märker ju av det, som den här vintern när det varit så varmt och regnat. Markerna minskar på grund av gruvor och vindkraft, och om betesmarkerna minskar, vart ska renarna ta vägen när det är sådant här väder? säger hon till Sameradion & SVT Sápmi.
Uppvärmningen går snabbast i Arktis
Värmen och regnet varvat med kyla bildar en isskorpa över betet, och renarna kommer då inte åt det. De senaste tio åren har hälften av vintrarna varit dåliga betesår, då minst 25 samebyar sökt och fått beviljat ekonomisk ersättning från Sametinget.
Under krisvintern 2006-2007 fick 37 av 51 samebyar ersättningar beviljade. Samma år kom krisrapporter om att havsisens utbredning i Arktis var rekordlåg. Forskarna ser ett samband, situationen med låst bete och varma vintrar har blivit vanligare och kommer bli ännu vanligare i framtiden.
– Just det här med att när temperaturen varierar mellan plus och minus är något som förekommer i dag och det kommer man få räkna med i framtiden, eftersom det blir varmare. Men hur mycket vanligare det blir vet vi inte. Vi kommer leva i ett klimat vi aldrig upplevt tidigare, säger Annika Nilsson forskare vid Stockholm environment institute till Sameradion & SVT Sápmi.
Mycket som överraskar
Samebyarna kan beviljas som mest hälften av vad de lagt ut på utfordringen av renarna från den dag ansökan är gjord. Pengarna tas från Sametingets öronmärkta rennäringsbudget, främjandeanslaget. Före 2006 var det Jordbruksverket som hade hand om det.
– I år har det varit så otroligt varmt i Arktis, ingen hade räknat med att det skulle bli det så snart. Vi kan göra modeller och försöka se vad som kommer framöver, men det är inte lätt att förstå alla detaljmekanismer. Det är mycket som överraskar. Det är dessutom inte bara klimatförändringarna, utan andra saker som också spelar in i vad som sker, säger Annika Nilsson.
”Går inte att lita på vädret”
Ingvar Larsson i Arvidsjaur har med sina 85 år trappat ner på arbetet i renskogen, men på Västra Kikkejaurs renskiljningar brukar han vara. Han behöver inte läsa forskningsrapporter för att övertygas om klimatförändringarna. Han har sett det själv, och säger att vädret har blivit opålitligt.
– Nog var det dåliga år tidigare också, det har alltid funnits år med dåligt bete, men inte så här ofta. Och det svänger så fort, från dag till dag, det går inte att lita på vädret.
Grannsamebyn Östra Kikkejaur är en av fem samebyar som hittills den här vintern sökt om katastrofskadeskydd. De är på väg med renarna mot kusten och just nu är de norr om Långträsk, Piteå kommun.
– Där är det sämst bete, det har snöat och regnat om vartannat, det har varit det värsta vädret för renbetet. Just här nedanför stambanan är det inte lika dåligt, säger Patrik Lundgren, ordförande i Östra Kikkejaurs sameby.
Kan ni inte stanna där ni är nu?
– Nej, betet räcker inte.
Viktigt med mark
Katarina Inga fortsätter dra renar på gärdet i Buollánorda och klimatförändringarna lär vara en fortsatt stor del av hennes vardag länge framöver.
Har du någon lösning, hur ska rennäringen tackla klimatförändringarna?
– Man måste utgå från renen, annars har jag väl inte någon lösning direkt, men det jag vet är viktigt är att det måste finnas mark. Vi måste kunna flytta renarna till nya betesmarker vid behov, säger Katarina Inga.