Så fort det blir barmark kommer kulorna fram, säger Gunilla Thelin, lärare vid Porsöns låg- och mellanstadieskola i Luleå.

-Det är kul. Vi spelar både på rikt och låss, säger Emanuel Wall, sju år.

Rikt, på riktigt, innebär att en förlust är en förlust, när det är på låss, på låtsas, får vinnaren inte kassera in den vunna kulan.

-Jag förlorar mest, säger Emanuel, men ser inte ledsen ut för det.

Digital terminologi

Kulspel har förekommit länge, kanske så långt tillbaka som under romarriket.

Men språkbruket kring spelet i dag visar att barnen lever i en digital era.

-En järnkula har tre liv, säger Emanuel.

Att kulspelet stått sig under århundradena beror på dess enkelhet, tror Jonas Engman, etnolog vid Nordiska museet.

-Det är ett enkelt spel, i meningen att det är enkelt att ordna till. Samtidigt är reglerna oerhört komplicerade, och barnen tränar sig själva på att lösa konflikter, men också på att följa ganska komplicerade regler för umgänge, för lek, säger han.

Har minskat med åren

Kulspel förekommer i hela Sverige. Intresset varierar mellan åren, med stora regionala variationer. Men överlag har det minskat jämfört med förr.

-Det har med samhällsförändringen att göra. Jag tror kulspel är väldigt förknippat med ett industrisamhälle där barn lekte i stora flockar. Nu är det medelklassen som styr samhället och barnen leker inte på det sättet, säger Jonas Engman.

Men trots den sociala omvandlingen fortlever kulspelet, konstaterar han.

-Jag tycker det är underbart.

Grundvariation

Förklaringen? Jonas Engman nuddar vid tanken att lusten att spela kula är allmänmänsklig, men säger i stället:

-Min gissning är att mänskligheten, som vi känner den, har begränsade variationsmöjligheter. Det kan vi se i sagoberättandet, det är varierat men inte i oändlighet, utan det finns ett antal grundvariationer som går igen, och detsamma gäller lek, säger Jonas Engman.

TT: Och då skulle kulspel på sätt och vis kunna sägas vara en av grundvarianterna?

-Ja, säger Jonas Engman.