I början av juni tog Anna-Lena Kaati i byn Gyljeheden utanför Överkalix hand om två föräldralösa renkalvar. De två småttingarna har fått en fristad hos familjen men nu får de inte längre bo inne. Redan under sommaren fick de börja tillbringa nätterna ute i det fria.

– Jag hade ett plastslott till mina barnbarn. Och första natten som de sov ute hittade jag dem inte på morgonen. Men till slut hittade jag dem. De hade lagt sig i plastslottet. Då hade de hittat ett eget hem, säger hon och skrattar samtidigt som hon kramar om sina skyddslingar.

”Är fortfarande väldigt kelsjuka”

Åtta månader efter att de räddades har de blivit en del av den flock som bor i ett hägn intill huset.

– De är fortfarande väldigt kelsjuka och vill gärna komma nära intill, säger hon.

Så fort hon visar en korg med mossa kommer både Nàsti och Mànnu springande. De mumsar i sig med god aptit och får sedan följa med på en promenad längs skoterspåret.

– Det är alltid bäst att få vara fritt. Men småkalvarna hade inte överlevt, säger Anna-Lena Kaati.

Har blivit kalvkändisar

De två renkalvarna har blivit lite av kändisar. I dag kommer människor som är nyfikna på renar, renskötsel och hela den samiska kulturen till Gyljeheden för att träffa bland annat Nàsti och Mànnu.

– Nu har de ett syfte att sprida renkärlek till människor. Så att de får klappa och krama dem. Och se att de är personligheter allihop.

Och känna doften av ren?

– Jo. Trycka in näsan i pälsen på dem, det är ju så mysigt. Och sedan andas in.

Häng med i klippet och se hur Nàsti och Mànnu har det i dag.