Tor Lundberg Tourda bor i Randijaur, belägen på samma halvö som den tänkta Kallakgruvan. Han är gruvmotståndare och har också varit aktiv i protesterna mot provbrytningen. Vi tar båten och åker ut på sjön Parkijaure, ovanför Parki vattenkraftverk. Bakom holmen skymtar Björkholmsberget där Jokkmokk Iron Mines vill öppna en gruva, ett dagbrott för järnmalm. Stenarna som tas upp ska krossas och spillet ska läggas under vatten i stora så kallade klarningsdammar.
– Min största farhåga är nog ändå klarningsdammen. Det är en fara också för säkerheten för dammarna här. Plus dammet och dammningen. Vad innehåller det som vi ska andas in? Det vet vi inte, säger Tor Lundberg Tourda.
Nedströms i Luleälven finns sju kraftverk till. Och han är orolig för vad som händer om en framtida gruvdamm brister.
– Luleå kan jämnas med marken av en jättelik flodvåg om en sådan här gruvdamm brister, säger Tor Lundberg Tourda.
Tidigt skede
Än så länge har bara provbrytning genomförts. Och en ansökan om att få öppna gruva på Björkholmsberget ligger hos Bergsstaten. I det här läget är det olika riksintressen som vägs mot varandra. Rennäring, mineralutvinning och kulturvärden. Miljöfågan tas senare. I planen står det inskrivet år 2016. Då ska ansökan om miljötillstånd lämnas in till mark- och miljödomstolen.
2020 vill man ta gruvan i drift och beräknar att stänga den 14 år senare.
Rädsla för fler gruvor
Jokkmokk Iron Mines är ett helägt dotterbolag till engelska Beowulf Mining som har fler intressen i området. De har nio inmutningar kring Jokkmokk. Sju för järn, två för koppar. Och Tor Lundberg Tourda är rädd att om en gruva öppnar så kommer fler gruvor att startas.
– Ger man lillfingret tar de hela handen, det är så det funkar, säger Tor Lundberg Tourda. Har man en infrastruktur och landet ligger öppet så betar man sig fram. Och blir det koppardagbrott som i Aitik plus järnmalmsdagbrottet då är det bara att hälsa hem för alla som bor efter älven. Vattenkvalitén kommer ju oundvikligen att försämras drastiskt.
Stora dagbrott
Arne Müller är journalist vid Sveriges Television i Umeå. Han har satt sig in i gruvfrågor och skrivit boken ”Smutsiga miljarder – den svenska gruvboomens baksida”.
– Jag känner igen den här oron från flera platser där det planeras stora gruvprojekt, och jag kan förstå oron utifrån att det här är en typ av gruvprojekt som skiljer sig från vad vi tidigare sett i Sverige. För bortsett från Aitikgruvan så är det väldigt ovanligt med dagbrott i den här storleksordningen, säger Arne Müller.
– Det man nu planerar att bryta i Kallak per år gör att på tre år skulle det motsvara all brytning i Falu koppargruva från 1500-talet fram till att den gruvan lades ned på 70-talet. Det ger lite perspektiv på hur stora en del av de här nya gruvprojekten är, säger han.
Risken för bristande gruvdammar tittade han på när han jobbade med sin bok.
– Det visade sig att i Sverige är det nio gruvdammar som har rasat, och det är ganska mycket om man betänker att det inte finns så många gruvdammar i landet, om man jämför med till exempel vattenkraftsdammar. Och dessutom konstaterade en statlig utredning förra året att tillsynen av både gruvdammar och kraftverksdammar är väldig svag, säger Arne Müller.
VD vill inte kommentera
Fred Boman, VD för Jokkmokk Iron Mines, vill inte kommentera oron. Han tycker att Nordnytt valt fel person att intervjua.